Kategoriarkiv: Tävling

Dag 2, Cambrai to Reims -Champagne regionen

Sovit gott och haft ett bra blodsocker i natt. Det brukar ta tre dagar innan man har koll på blodsockret och hur man reagerar på långa cykelturer varje dag. 

Avfärd 08.00 Redo för dag numero två 😃

 

Hela cykelturen är skyltad för att vi inte ska cykla fel. Skyltarna sätts upp tidigt på morgonen varje dag.

  

Dagen började med en vacker backe med 12% lutning genom vackra små franska byar med skällande hundar.

Vi cyklade mot Reims som är hjärtat i den franska champagneregionen.  Ju närmare vi kom slutdestinationen desto fler vinfält.

Ungefär var 4e mil är det vatten och matstationer. Halvvägs in på dagen får vi lagad mat ute i det fria. Smakar så obeskrivligt gott! 

      

Imorgon är det tredje dagen på cykel och som avslutar första delen av tre i Paris. De flesta cyklister på mHealth cyklar en ”stage” så några ska lämna oss och det kommer nya cyklister för ”stage 2” 

Här är lite bilder som vår fotograf tagit idag. 

   

    

  
 

Skönt med wiifii på hotellet. Nu ska alla grejer -telefon, klocka, pulsband, cykeldator och cgm (som visar blodsockret på en enhet jag har med mig på cykeln ) laddas för imorgon. Nattis! ⭐️⭐️⭐️


Dag 1, Bryssel till Cambrai- med poliseskort

I natt har jag sovit som en klubbad säl med pulsband, cgm och en klocka som mäter sömnkvalitén. 

Klockan visar sömnpoängen efter varje natt beroende på antal procent djupsömn ”Deep sleep” som ger återhämtning för muskler och procent REM-sömn som återhämtar hjärnan. Väldigt spännande att se hur sömnen påverkar hur mycket vi orkar dagen efter.

Efter en brakfrukost på hotellet skulle vi mötas upp på ”Parc du Cinquantenaire”
för presskonferens, intervjuer och fotografering innan starten med poliseskort ut ur Bryssel.  

Alla mHealth cyklister som startar i Bryssel på ”Parc du Cinquantenaire”


 

Delar av ”Team Orange” med 10 stycken diabetiker typ1

 
 

Med min pärla ”Merckx Mourenx 69”

  

 
  
Det va härligt när vi kom ut Bryssel och kunde cykla på mot Cambrai i Frankrike. Jag blev förvånad över hur lätt det gick trots 8m/s motvind och regn. Vi kom fram till lunchtältet precis lagom för att komma undan det värsta ösregnet. Pasta, salami, brieost, oliver, tomatsallad och lax i massor. Mums!  Det gjorde inget att stanna där och äta ett tag.

cykla ”pavé” i blötan va en riktigt skumpig upplevelse .

 

När regnet lugnade sig gav vi oss iväg igen. Underbar känsla att ha energi kvar när vi rullade in till hotellet i Cambrai efter 162 km. 


En resdag med sju byten mot äventyr

So far so good! 5 byten för att ta sig till Bryssel kändes lite svettigt men resan gick smidigare än väntat 😃

Höjdpunkten på den regniga resdagen va den genomgoa busschauffören på byte nr fyra. En sann gentleman! Han såg förkrossad ut när jag själv bar upp den stora cykelväskan på bussen. När de va dax att gå av, stängde han av motorn och tog några stora kliv bak i bussen för att hinna hjälpa mig av med cykelväskan. Han öppnade bussdörren och visade med en gest att jag skulle gå av först och han skulle ta hand om väskan… Sen tog han sats för att hoppa av bussen och sprang med den 30kg tunga väskan ända fram till flygplatsdörren ungefär 70 meter därifrån. Det såg verkligen kämpigt ut och väskan va nästan lika hög som mannen. Jag sprang efter och skrek ”My suitcase has wheels Mr!!!” 

Det finns allt sanna gentlemän kvar både här och där i världen! Man blir lika glad varje gång man träffar på dem! Den goa mannen såg nästan exakt ut som Josef Fares pappa 😍

    

Nu är jag äntligen framme på hotellet i Bryssel. Så härligt att träffa mitt team och gamla vänner! Ikväll ska vi få information om studien och få igång alla häftiga apparater som vi ska ha på oss för att hålla koll blodsockret. SPÄNNANDE!!!

  
 

Intressant föreläsning om studien jag och 20 andra diabetiker ska va med i under cykelturen från Bryssel till Geneva

 
Hörs snart igen! 


En oförglömlig triathlonsprint!

Idag har vi haft en heeeeelt fantastisk dag. Vår 9 åriga son Noah har tävlat sin första triathlonsprint. 400m simning, 20km cykel och 5km löpning.  Han va helt fantastisk!!! 

Noah har varit med i våra lokala tidningar Värmlands Folkblad och NWT  de senast dagarna eftersom han är så ung och tävlar en triatlohn sprint. 

    

(Tack Henrik Hjalmarsson för tidningsbilderna)

De flesta tycker att det är kul och beundransvärt men en och annan tycker att det är en dålig idé och kanske tror att vi pushar Noah att tävla men så är inte fallet. 

Den här dagen har varit Noahs dröm i snart ett år! Förra sommaren  när han va med och tittade på triathlontävlingen ”Görslitet” på Skutberget bestämde han sig för att han också ville va med och tävla i sommar. En duktig kille som heter Thim va med i Görslitet och kom först upp ur vattnet efter simsträckan. Noah va så imponerad och beslutsam att klara av en sprint han också. Han har tränat simning, löpning och cykel på sin ihopsparade lilla racer. Han har verkligen varit imponerande målinriktad med träningen och idag var det äntligen dax! 

Jag och Noah vid simstarten på Karlstad Triathlon

Simningen va klart tuffast. Vi hade övat på att simma ryggsim om det blev jobbigt att crawla. Som vanligt blev det hetsigt i starten och Noah tog till ryggsim och drog iväg för långt höger ut från bojen med full fart. Det va svårt att se bojarna när hela vattnet rörde sig i blåsten så vi måste ha simmat en bra bit mer än 400m när vi kom upp ur vattnet. 

Barn verkar inte ha minsta känningar av trötta ben som känns som ”stockar” efter varken simning eller cyklingen. Noah drog lätt i från mig vid byte till cykel och löpning.

Noah va snabb in till T1, växling till cykel

Cykelsträckan på två varv va riktigt blåsig ut mot vändpunkten och skön medvind hemåt. Noah hade härliga skrikande supportrar efter vägen som gav honom massor av energi och han körde in flera platser. 

Jag och Noah påväg in till växling från cykel till löpning (foto Rose Marie Zetterberg)

Sen va det dags för Noahs favoritgren löpning. Han har ett skönt lätt löpsteg och höll en jämn fart trots att han va trött. En grupp barn hejade och skrek ”Noah du är bäst”  det värmde i hjärtat att se och Noah blev så glad för alla peppande rop. Sista 300 metrarna la han oväntat i en spurt och skulle hänga av sin mamma 😊 Jag kan ärligt säga att det inte fanns en chans att hänga på honom.

Segergest med all rätt

Fantastiska 9 åriga Noah genomförde en sprintdiatans i triathlon på tiden 1.34!!!! Det va magiskt kul att få va med när Noah tävlade. Efteråt sa han att det va det skojigaste han varit med om.. Skojigare än julafton 😃

  
 

 

Målintervju av triathlonproffset K-J Danielsson

 
  
Tack för en fin tävling av arrangörerna Camilla & Pär och ALLA snälla som hejjat på oss ❤️ 

Noahs dröm gick i uppfyllelse idag!

PS Mitt blodsocker skötte sig som tur va perfekt med lite glukostabletter under vägen. Start 6,7 mål 5,4 👌


Jag KAN springa igen

Idag va det Karlstads stadslopp i ett fint, lagom varmt och lite molnigt löpväder. Jag va och hejade på alla duktiga I2if triathlonbarn som jag tränar och fina klubbkompisar. Blev så ruskigt sugen på att också kunna springa.. 

Jag fick problem med hälsporren för 18 månader sedan och det har sedan skidsäsongen i år blivit värre på vänster fot. Jag har aldrig tränat mindre del löpning än jag gör nu och det längsta jag sprungit i år är 7,5km när jag haft löpcoachning med en kund. Jag hade mina nya Salmingskor på med inlägg som avlastar min onda häl och jag kände ingen smärta alls när jag sprang mellan start och mål för att hejja på så många av barnen jag hann. 

Barnen 7-13 år sprang 1,5 km runt Sundsta tjärn åldersvis med 20 minuters mellanrum ( pojkar och flickor för sig) så vi hann inte få någon gruppbild på allihop. Jag är så stolt och glad över deras insatser och kämparglöd. Det är såååå kul att se dem tävla! 

 

  

Min äldsta son Noah kom två i sin åldersklass på 4.37 ( totalt 7a, 7-13 år) och den lille Elton som egentligen är ett år för liten sprang under 6 minuter!

 
Blodsockret låg bra idag trots en rejäl urladdning av energi igår. När vi åt lunch på Mc Donalds i närheten 30 minuter innan starten på stadsloppet, bestämde jag mig för att se om jag hann efteranmäla mig och med ca 4 minuter till start och 8,7 i blodsocker fick jag mitt startnummer 😃 

Jag va lite stel i benen efter gårdagens tuffa cykelintervaller men kände mig lite överkaxig eftersom det gick bra på Siljan runt med mycket sämre ”uppladdning” 😜  Jag är ett tidsfreak och springer aldrig utan min Garminklocka så jag har koll på puls, tempo och tid så nu kände jag mig naken. Jag höll mig istället bakom 45 minuters ballongen ( en löpare med en stor orange ballong som fungerar som farthållare) men insåg efter några km att det inte skulle funka med mina stumma ben så jag sprang istället i ett behagligt tempo oviss om tempo och tid. Läskigt för ett kontrollfreak som mig 😁 

Vilken härlig stor publik vi har på Karlstads löparfest. I år va det ovanligt mycket glada, peppande människor utmed hela banan. Precis vad jag behövde och jag orkade spurta järnet in i mål på 46 minuter + !!! när jag gladdes åt att den onda hälen inte gav sig till känna. Min bästa stadsloppet tid av de tre sprugna och vid målgång 7,3 i blodsocker. Lycka!!!!✨

  

Efter massor av pussar ska mina skor ska få stå högt på skohyllan ihop med ett nytt par inköpta Salming S1skor som jag ska växla mellan nu eftersom jag numera inte kan gå barfota utan måste ha skor inomhus också. 

  

Ett hett tips till andra med hälsporreproblem kan va att investera i ett par nya löpskor som gör att man springer mer på framfoten, natural running! Kan förhoppningsvis hjälpa er också 😃 

Jag fick en perfekt afterrun och avslutning på en fantastisk dag.. Räkfrossa på båten ”Stella Polaris” i vår vackra skärgård med fina vänner. Kändes supersomrigt! ☀️ Ha en fortsatt trevlig helg allihop! Kram

 


Sveriges nationaldag och dalahästar

Sveriges nationaldag idag och hur kan man fira det bättre än att njuta av Sveriges vackra natur! 

Det verkar vara många som firar på någon av alla skojiga tävlingar och motionslopp som utspelar sig idag.  Vår triathlonklubb har sitt mästerskap och deltävling tre på I2cuppen. De flesta av barn- och ungdomar  jag är med och tränar ska få testa sin första duathlontävling. Där hade man också velat va och hejja på.

Men jag fick en startplats till den slutsålda 47e upplagan av Siljan runt av en vän, som jättetråkigt nog skadat sig i en cykelolycka på Mallorca. Tusen tack Jan!!!! 🌹 Så snällt att tänka på mig! Läk ihop fint nu!

Det är verkligen ett fint cykel-lopp runt sjön Siljan. Många man pratade med hade cyklat många gånger tidigare. Alla som genomför loppet får en specialtillverkad dalahäst och de som cyklat 10, 20 eller 30 gången får en riktigt stor dalahäst. En sån vill jag också ha!

 
Jag satt i bilen upp till Sollerön och försökte tagga till efter alldeles åt skogen för lite sömn den senaste tiden. Oturligt nog vräkte regnet ner men väderprognosen sa duggregn så jag hoppades att det skulle bli bättre, annars hade jag klätt på mig fel för 126km på cykel. När jag hämtade nummerlappen va mitt blodsocker 6,2 -helt perfekt! 😃  Det blev något högre vid start som vanligt eftersom det blir en stress för kroppen  när man står och väntar på att få ge sig iväg. (Bra, då hade jag äntligen taggat till)

Jag kände ingen annan som skulle cykla 120km sträckan så jag blev jätteglad när jag kände igen ansikten och hittade en grupp att cykla med efter några mil. Det verkade som väderprognosen inte stämde.. Regnet fortsatte att ösa ner hela cykelturen och det va kallt åt fingrar och tår trots att det iallafall va runt 10 grader. Ett mycket gott tecken va att min CGM (kontinuerlig blodsockermätning genom en knapp jag har på armen) va knäpptyst. Den vibrerar om blodsockret sjunker under 4,4 och piper om blodsockret stiger över 8,9. Ett helt perfekt hjälpmedel, speciellt idag. Jag behöll min normala basdos insulin och fyllde på med ca 70g kolhydrater/ timmen från sportdryck och gels. 

Vi cyklade förbi söta dala-byar och det fanns mycket att avleda frusna tankar med. Förutom att jag frös kände jag mig glad att sadeln satt ordentligt fast idag 😉 Cykeln funkade bra och jag kände mig ganska stark. De sista tre kilometrarna va stadigt uppför. När jag kom i mål som första dam och (totalt 12a) fick jag min fina första dalahäst och såg att blodsockret varit helt perfekt hela cykelturen. Lycka!!! 

…Och att byta till torra kläder och äta en smarrig hamburgare efteråt är fantastiskt! Det här vill jag göra om i solsken ☀️☀️☀️

   

Min första dalahäst

 

Perfekt blodsocker hela loppet. 8.30-12.24

 


Cykla två lopp utan cykel..

Trots att jag inte har nån egen cykel nu har jag kunnat cyklat två tävlingar den här veckan 😃👍

Det vräkte ner regn och blåste kastvindar hela söndag och måndag men på tisdag eftermiddag när det äntligen va dags för deltävling 2 i Värmlandsserien tittade till och med solen fram. Det va dags för tempolopp på en skojig lite kuperad två varvs bana i Hynboholm. Jag fick låna Tina, i cykelklubbens tempocykel. Så kul och första gången jag testat en sån. Tusen tack!!!! 🌹 Blodsockret va högt och energin låg men utöver det är jag glad över fler poäng och en andraplats ..och för regnuppehållet! Såfort vi va klara fortsatte det regna igen. (på bilden jag och snabba Carina ✌️Trötta men glada i regnet efter loppet)

Den här veckan har jag letat febrilt efter en ny cykel till helgens lopp. Jag har läst på om märken och komponenter. Vilken ur-djungel!!! Ju mer man gottar ner sig desto krångligare är valen. Olika aerodynamiska ramar, olika kolfibersorter och sammansättningar, komfort, snabbhet, styvhet, nytt, begagnat… elektriska växlar eller inte? Mått hit och dit, mm mm i oändlighet…

  
Hittade tillslut en begagnad cykel jag föll för, en Specialized S-works Tarmac SL4, men jag ser ut att ligga PRECIS mellan två storlekar. Gahhh! Ägaren va superschyst. Vi ändrade lite inställningar och han lät mig testa cykeln på Valmetrundan 70km. Fick hem cykeln på fredag em men kunde inte förmå mig att ta med mig cykeln ut på en provtur i regnovädret. 

När klockan ringde på morgonen sken solen och asfalten va nästan torr. Magi! Jag va så förväntansfull att få testa den nya cykeln. Blodsockret höll sig stabilt och bra 😃 Alla tecken på att det här skulle bli en toppendag!

  
Vid start låg blodsockret på perfekta 5,3!  Jag kände mig pigg och längtade efter att bilen som eskorterade oss cyklister genom vältrafikerade områden i starten skulle släppa iväg oss. Efter 15km fick vi äntligen dra på. 

Tills vi kom till de beryktade Kilsbackarna (typ halvvägs) hade jag inga problem att hänga med tätklungan och de små rycken som pågick. Det blev inte nån ”klungkörning” då man hjälps åt att hålla farten och turas om att dra längst fram. Jag började jag känna mig trött i långbacken och såg på min CGM att jag då hade blodsocker upp mot 10mmol/l och behövde mer insulin.

Jag tappade på klungan i sista biten av backen och det va kämpigt att cykla själv i den rejäla motvinden. Till min stora lycka blev jag upphunnen av två killar som jag hängde på. Efter ett tag fick jag energi tillbaks och vi turades om att dra i korta intervaller. Jag är väldigt tacksam att jag fick cykla med de grymma grabbarna ända in i mål 🙏   Jag är jättenöjd över att vara första dam  i mål på tiden 2.14 (74km) 

Tänk att blodsockret påverkar energin så otroligt mycket när man pressar sig hårt. Nästa gång ska jag våga ha en högre basdos insulin och ta mer kolhydrater än jag gjorde idag.  Blodsockret mätte 6.0 vid målgång 👌 men de två topparna runt 10.0 under loppet hade jag gärna sluppit känna av. Rena rama energidrenaget!  

  

Grym cykel men dessvärre känns det att den är för lång med för kort styrhuvud för mig.  Jag får tyvärr leta vidare..

   

Summering av veckan: Blåsig vårvecka ..men någon högre makt verkar som jag också föredra regnfria cykelture😃 Otroligt tacksam för lån av cyklar och för hjälp att ta reda på vad jag behöver ha för cykel. TACK fina vänner!!! ❤️


Svängigt

…och då menar jag inte mitt blodsocker. 

Livets upp och nedgångar påverkar ju också blodsockret.. Stress, glädje, oro och värk..

Ni som känner mig vet ju att jag verkligen är en känslomänniska ( som tur är oftast glad) vilket ställer till min önskan om jämnt, stabilt blodsocker. Förra veckan har bjudit på mycket och starka känslor för att inte prata om vad den här veckan kommer göra… 

Vet ni på rak arm vilken ägodel som är er bästa och som ni aldrig vill va utan? Jag kan utan tvekan säga att det är min cykel jag hade valt!!! (Och sen kanske min bil och spikmattan) ..Orkar knappt tänka på hur klumpig jag va och antagligen väldigt stressad som råkade köra under en bro med cyklarna på biltaket förra veckan 😩 Ni förstår säkert hur det gick med biltaket, takräcket och.. framförallt min älskade cykel!  Våra cykelturer är över för alltid!

  

Det sista vi gjorde va att tävla i duathlon på I2IF cuppen i strålande solsken. En riktigt trevlig och skojiga deltävling – 5km löpning-20km cykel och 2,5km löpning. (Skönt att slippa simningen fortfarande) 

Jag sprang för första gången i år utan att känna av hälsporreinflammationen ett enda steg 😃 Vilken härlig känsla!  Fantastiskt kul att växla från löpning till cykel men väldigt jobbigt att sedan växla till löpning igen och försöka springa med ben som inte springer och känns som två stockar. Där behöver jag definitivt mer träning. 

Jag lyckades ha stabilt blodsocker hela loppet, om än lite högt i starten, 8,4mmol/l.  Idealiskt är ett blodsocker mellan 4 och 6 vid start. Jag drack sportdryck med 60g kolhydrater i 500ml vatten under cyklingen och jag sänkte aldrig basdosen. Jag kom i mål efter 1 timme och 13 minuter med 6,9 i blodsocker.  Skönt när det funkar!!!!

Racebriefing i solen

Växlingsområdet

Några av mina härliga klubbkompisar efter loppet

Fick en fin pokal


Jag svävade på moln och kände mig hoppfull för långa morgonlöpturer i skogen framöver igen. Hoppas!!! Som jag har slitit med att bli bättre och kunna springa- en träningsform som man kan ta till överallt.

  

Hoppas också att jag kommer hitta en ny cykel väldigt snart!!! ✊ Jag har ju så mycket kul cykling inplanerad i sommar och samma dag som jag kraschade cykeln fick jag min tävlingslicens ( snacka om att strö salt i sår)   

  
Att skiljas från MS Drössiger, som jag brukar kalla min cykel, är en stor och jobbig grej för mig men pyttelitet och obetydligt i jämförelse med min kommande känslostorm.. Att bli moster igen!!! 💗💗💗  Snart är hon här…


HbA1c och GP

Idag är jag extra glad!!! Varm inombords och lite stolt. Jag har fixat två mål 😃 Wiiiii!

Det viktigaste av dem är att jag fått ner mitt HbA1c ( snittblodsocker under tre månader ) Tjohoo! Mest tack vare CGM -kontinuerlig glukosmätning via en knapp som jag har på armen, den har jag haft från och till sedan Vasaloppet när jag va med i Novonordisk Ski Team. En annan sak som kan ha påverkan är att jag inte haft så besvärande förkylningar, infektioner och mycket värk kanske tack vare kosttillskott och att jag fram till mars inte ätit onödigt socker ( Tack Marie ❤️) Mitt blodsocker gillar dessutom också idrotter som skidåkning och cykling.

  

Ett bra HbA1c gör att man blir piggare och kroppen kan prestera. Nu är jag verkligen taggad att fortsätta sänka mitt blodsocker!!! 

Den andra stora utvecklingen för mig hände igår.. Tävlingspremiär på cykel. Värmlandsserien i landsvägscykel och ett GP-lopp vilket innebär att man cyklar så fort man kan på en bana ett visst antal varv. Det är teknik som krävs och inte bara fart och styrka… Verkligen INTE min starkaste sida. Jag tycker om att cykla rakt fram och gärna uppför men kan faktiskt knappt svänga tvärt utan att bromsa och knäppa ur en fot 😁 Jag bestämde mig i sista stund att va med och testa iallafall. Det är ok att skippa simningen just nu men det är inte ok att fega ur något som har med cykling att göra. Där vill jag utvecklas!

Så jag cyklade iväg till Karlstads gamla flygfält och möttes av ett härligt gäng sköna cyklister från olika klubbar. Tina som opererat handen och istället för att cykla hjälpte till på tävlingen, visade mig runt banan som va ungefär 3km. Cyklister som värmde upp svishade förbi. Jag tänkte att det såg farligt och galet ut att ta kurvorna runt utsatta orangea koner i den farten. Det va gemensam start och jag bromsade in i varje kurva första varvet men konstigt nog blev till och med jag mer och mer orädd för varje varv. Det femte och sista varvet kändes jättebra.. Jag slutade bromsa och lutade cykeln i kurvorna istället – och farten följde med mig ur kurvan! En riktig wow känsla och lycka 😃 Riktig häftigt!  Med lite teknikövning innan ser jag verkligen fram emot att cykla nästa GP lopp på Gelleråsen i juni. (På bilden från igår jag och team kompisen och landslagscyklisten Anders Kvarnlöf från Team Lugnets massage) 

  

Älskar att cykla ännu mer när jag inser att det finns så mycket kul inom cykling som jag inte kan något alls om än.  Man kan cykla på så många skojiga olika sätt och se så många fantastiska ställen!

”När man cyklar får man något mer än bara fart.. Man får frihet” – Kalle Zackari Wahlström ”Svett och etikett”
   

  

Nu har jag anmält mig till några tävlingar och känner mig så lycklig och glad att jag KAN  & älskar att cykla när  foten inte vill va med och springa (Hälsporreinflammationen kommer och går från) och huvudet inte vill simma. Vårpremiären, Valmetrundan och Siljan runt ligger närmast i planeringen.

Det är något visst med att cykla runt sjöar 😊 Min favoritrunda runt Alstersjön går inte av för hackor.. Den får det bli i helgen igen..

 

  

Trevlig Valborg allihop! 😘


Så gick det för mig på Öppetspår Söndag 1 mars

Såg på tv hur dåligt före det va på Vasaloppet idag igen 😱 

Säkert ännu sämre före än förra söndagen då jag åkte öppetspår.

Pratade med en äldre herre idag som åkt Vasaloppet i 36 minusgrader. Funktionärerna fick titta på de tävlandens ansikten för att kontrollera att de inte förfrusit sig.  Brrrr! Och idag har vi istället problem med plusgrader och vatten i spåren. Något mitt i mellan hade fått 90km skidor att va betydligt roligare!!! 

Under natten innan öppetspår hade jag problem med både lågt och högt blodsocker. På morgonen 04.00 va det dax att hoppa upp. Halsen kändes lite bättre och innan start skulle jag få ordning på blodsockret, fixa med skidorna och äta frukost. Vi skulle starta på ett blodsocker mellan 5 och 8 mmol/l.  Jag va glad över att iallafall få ner det till 9,2 vid start och kände mig laddad av den härliga stämningen som infinner sig då tusentals skidåkare (8000 startande) förväntansfulla för dagen står och laddar och väntar på startskottet. Det snöade så jag laddade mentalt för tunga spår eftersom det skulle snöa hela vägen till Mora. Jag va glad över att få starta ihop med den härliga skidproffsiga Catrin Dalfors. Vi kom iväg 7.01 perfekt utgångsläge 👍



För första gången av mina fem öppetspår kunde jag åka uppför den första branta backen i mitt eget tempo. Skön känsla! Väl uppe hade jag dock istället 1dm hård packad snö under skidorna och fick stanna, ta av mig skidorna och försöka skrapa dem rena med hjälp av staven så.. summa sumaron blev tiden den samma 😁 Nu gällde det att röra på skidorna hela tiden för att undvika mer snösamling under skidorna. 

Spåren va väldigt dåliga och ofta obefintliga. Vi fick alla åka i ett långt ringlande led för att undvika den jättesträva nysnön. Först när jag kommer fram till Smågan, första kontrollen, känner jag hur jättetörstig jag va. Jag dricker vatten och tar extra insulin till mitt stigande blodsocker för att kunna fortsätta att dricka min sportdryck medan jag åker. Vet inte huuuur skidorna är men jag har inget glid och fästet är inte heller någon höjdare så jag är glad att jag iallafall har blivit bättre på att staka i år. När jag ska dricka sportdryck får jag kliva ur ledet med skidåkare och det gör ont i mig att se hur många skidåkare som hinner passera. Skidåkare som man inte kan åka ikapp eftersom det bara finns ett enda moddigt spår att åka i. 

Min CGM ( kontinuerlig blodsockermätning ) fortsätter att pipa och varna för högt blodsocker. Jag lyckas inte få ner blodsockret och jag måste stanna och ta insulin med en spruta istället. Jag känner mig segare och segare och när jag kollar på CGM visar den ”high” – så högt att mätaren inte kan mäta blodsockret och visar genom två dubbelpilar uppåt att blodsockret stiger i snabb fart. Jag tar en ny större extrakostnad med en spruta. Det gör ont i alla kroppens leder och halsontet är tillbaks. 

Om jag kämpar på är jag iallafall snart framme i Evertsberg som ligger halvvägs och där står min familj och goa arbetskompisen Marie 💗 DET om något kommer ge mig energi. Det är snigelfart eller saktare jag tar med fram i innan jag får kramas med mina fina, dricka vatten, buljong och vila medan snön fortsätter att dala ner.



Jag bestämmer att jag åker sakta mot mål först när jag ser att det höga blodsockervärdet sjunker. Vet inte hur långt stopp det kan ha blivit, men det va verkligen vad kroppen behövde innan jag tillslut  åkte vidare. Jag bytte mina två urdruckna flaskor mot två nya med stark sportdryck i. Värken kändes bättre med Ipen och nu hoppas jag att de 19 enheterna jag tagit inte gör mitt blodsocker för lågt istället. Energin kom sakta tillbaka och jag orkade tom ta mig utanför spåret för att åka om ibland 😊 I Hökberg hade jag till min stora lycka 6,5mmol/l i blodsocker. 

Jag va lycklig när jag äntligen tog mig imål på 7 timmar och 42 minuter! Mitt klart tuffaste Vasalopp!!! Mycket kan hända på 90km…  Fy för att försöka prestera med högt blodsocker!!! Ni diabetiker som  varit där vet precis hur man känner sig där uppe.



Här är min blodsockerkurva/ CGM före och under loppet. Jag hade bestämt att försöka hålla blodsockret mellan 4 och 10mmom/l , mellan den blå och den röda linjen, men som ni kan se misslyckades jag. Tror att det skyhöga blodsockret beror på en infektion som jag bar på. I veckan har jag vilat och känner mig äntligen bättre 😊

Hoppas de övriga i Ski Team Novo Nordisk har lyckats bra med uppgiften att hålla en bra blodsockerkontroll och prestera!!! Catrin Dalfors i mitt team tog hem en andra plats placering på fantastisk tiden 6.07! Så kuuuul Grattis!!! 🎉 

❤️ Stolt över er allihop!!!