Etikettarkiv: diabetes

Vår och 5 månader kvar..

5 månader kvar till Ironman 20 augusti i Kalmar!

Vi behöver sol och ljus nu!
I veckan har vi fått smaka på 13 plusgrader och sol så jag hoppas att våren inte är långt borta!!!!
Man får kisa och känna sig lite som Dracula som inte sett solljus på väldigt länge eller ha på sig sina favvo solglasögon igen.
Ååååh ska bli skönt att kunna cykla ute igen snart!

Jag tycker att mina hälsporreproblem blivit mycket bättre med rehabprogrammet jag kör.
Jag är inne på 5e veckan och jag kan gå barfota innomhus igen nu trots att jag trappar upp löpningen, jippiiiieeeejjääääj!!!!

Bygger starka fötter/ underben, rehabtränar och trappar upp löplängden

  

Har ni problem med hälsporreinflammation så är det värt att testa det här;

*Inlägg i skor
*Rehab övningar -Tåhäv och knipa med tårna om en handduk på golvet. (Se program längre ner i inlägget)
*Massage av plantarfascian/senan under foten
*Stå på spikmatta
*”Nattstrumpa” som avlastar foten under natten i rätt läge

Sjukgymnast Per Jonssons ÖVNING FÖR ATT TRÄNA PLANTARFASCIAN
Från ”Fråga doktorn” SVT1

När du gör övningen ska du vara barfota eller ha tunna strumpor. Stå på en förhöjning, ca 4-5 cm eller i en trappa.
Rulla en handduk ca 3 cm hög som du placerar under tårna.
Gör övningen 3×30 repetitioner, tre gånger i veckan.
Genomförande av övningen sker i långsam hastighet, samt stegring av belastningen, se nedan:
”Upp på tå under 3 sek, stanna 2 sek på toppen, 3 sek ner”

V 1-2: 3 x 20 repetitioner båda fötterna
V 3-4: 3 x 12 repetitioner med onda foten
V 5-6: 3 x 10 repetitioner med onda foten med vikt i ryggsäck (2-10 kg)
V 7-8: 4 x 8 repetitioner med onda foten med ökad vikt i ryggsäck (2-10 kg)
V 9-12: 5 x 8 repetitioner med onda foten med ökad vikt i ryggsäck (5-15 kg)

– När vi gör övningen långsamt får vi en extremt bra töjning av plantarfascian. Den sträcks ut både från tårna, men även från hälbenet där den fäster. Det gör att man sliter i strukturen, i senan, som gör att den får en nyläkning, säger Per Jonsson i Fråga doktorn.

  

 

MÅSTE få ordning på simträning nu!  Jag har lite motvilligt varit på badhuset och köpt ett månads kort för att kunna åka till badhuset flera gånger i veckan, om än bara för att simma några vändor. Det va jobbigt igen när jag skulle dit och det va tur att jag hade stämt träff med träningskompisar så jag inte drog mig ur. Brrr varför ska det alltid va så kallt och ruggigt att hoppa i vattnet och komma igång.

Det syndes på blodsockret att jag blev stressad. Min cgm (continulig blodsockermätning via en knapp) visade att blodsockret steg fort genom två dubbelpilar upp på insulinpumpen. I det här läget va det tur att jag har en insulinpump jag kan ha på mig i vattnet. 

Det va soligt ute och strålarna som nådde in värmde faktiskt till och med under vattnet. Tänkte på sommarn och solen när det kändes jobbigt. Erica delade med sig av några skojiga simövningar som verkligen lättade upp min sinnesstämning och när vi kom igång va det faktiskt riktigt kul!
Bästa övningen är 4 crawltag och vända runt till ryggsim på det 4e för att fortsätta att ta 4 ryggsimtag till innan man vänder tillbaks på det fjärde armtaget. Det KAN hända att det är såhär jag kommer simma i Kalmar hihihi! 😉
Vi bestämde oss för att gå upp och ta en skön bastu när det va som skojigast och faktiskt kan jag tänka mig att ha fler sådana här ”goodfeelingpass” fastän jag måste ha huvudet under vattnet större delen av tiden.
Fredag morgon har vi bestämt att starta dagen med simning framöver… (Note to myself- NO turning back!!!! -det står till och med att läsa på bloggen)

Ha en fortsatt fin helg!!! Hoppas ni också haft sol ❤

Våren är snart här -I can feel it!!!!-

Annonser

Vasaloppet på cykel och jag har varit modig..

Vi har haft sportlov i Värmland… och jag har verkligen varit sportig på det här lovet 🙂
Till hösten ska jag testa en helt ny sport som jag aldrig ägnat mig åt förut, en ny utmaning. Det finns ju så himlans mycket kul kvar att testa.

Jag tjuvstartade med tennis och squash på sportlovet ihop med Noah. Som vanligt när jag gör något jag inte brukar så blev blodsockret helt bananas (bananas=oväntat lågt)
Som tur är har jag upptäckt världens godaste kolhydratsbar från UMARA choklad/mint med 25g kolhydrater/40g bar. Rekommenderas!
(Lotti på Lugnetsmassage i Karlstad är återförsäljare) Jag kanske kan skylla på lågt blodsocker när jag förlorade mot min 10 åring.

Jag förlorade.. måste ha varit för att blodsockret krånglade så 😉


Ny favorit Umaras choklad/mint bar

I fredags bestämde jag att det faktiskt är dags att ta tag i simningen igen. Det va oktober 2014 som jag simmade i badhuset sist. För att säkerställa att jag inte skulle dra mig ur så bokade jag in familjen på Sundstabadets SPA och bestämde att jag inte fick njuta på SPA förrän jag hade simmat 1000m i bassängen. Det gick över förväntan bra och jag simmade lugnt utan att ens va i närheten av att få panik på 23 minuter med några minuters vila halvvägs. Jag kände mig så nöjd och lättad efteråt. HOPPAS nu att det va jobbigast inför det första simpasset. Hoppas att jag kan ta mig dit igen utan att ligga på SPA resten av dagen nästa gång  😉

Inte nog med att det ÄR läskigt att simma..man ser ganska läskig ut också 😉


På söndag, en vecka efter jag åkte öppet spår med Ski Team Novonordisk, va det dags för det traditionella Vasaloppet. Robin Bryntesson och Carl Aura i Ski Team Novonordisk skulle åka så jag såg fram emot att följa dem.
Kl 08.00 gick starten både för Vasaloppet och för ”Vasaloppsspinningen” på SATS Färjestad som jag och min kollega/mentor Lena höll i . Det va en fullbokad cykelsal med ett härligt gäng glada och motiverade cyklister. Vi följde Vasaloppet på storbilds-tv och kämpade med skidåkarna från cykelsadeln. Vi bjöd på blåbärssoppa, släta bullar och hade också spurtpriser.

Snart dags för start på Vasaloppsspinning på SATS Färjestad


Lena taggad för starten


Här är vi halvvägs och framme i Evertsberg efter en hård spurt


Först när förste man gick över mållinjen i Mora, 4.08 gav vi oss att cykla och trampade ur trötta ben tills damernas lopp va avgjort 4.17.56 Det va ett spännade  sätt att följa Vasaloppet på ihop med 8 miljoner andra tv tittare. Upplösningen av loppen va extra spännande i år och det va riktigt synd att Britta Johansson Norgren inte fick ett välförtjänst guld. Hon blev hindrad på upploppet och förlorade segern med 2 sekunder. Robin Bryntesson åkte jättebra och placerade sig som 33a med tiden 04:09:57!!! Carl Aura åkte Vasaloppet för andra gången i år under 6 timmar! Grrrymma killar!!!

Vasaloppscykling måste va det absolut skojigaste sättet att få till ett bra distanspass på vintern. Det får bli en ny tradition!

Jag och Lena som teamar under Vasaloppet från cykelsadeln 🙂


Morzine till Geneve, dag 9 -Sista dagen!

Vaknade med blandade känslor.. Stolt och glad över att allt gått så bra men också lite ledsen för att cykelturen alldeles snart va över. Det är som att leva i en annan, surrealistisk värld när man får vara med om en sån här utmaning. Skönt att bara fokusera på en sak.. cykla.

Visst man va sliten i kroppen, men samtidigt så va vi nu inställda och redo att gå upp- äta en stor frukost och sen cykla en hel dag 😊  Mitt och alla de andra diabetikernas blodsocker va nu anpassat till att leva så.  Vi äter ungefär 7500 kalorier/dag och jag minns från förra långcylelturen 2013 att det va en jobbig avvänjning och abstinens att ta sig ur när man kom hem.

Ja vad kan man säga om den här bilden ÖVERTRÖTT??!

Första berget för dagen med den kända  toppen ”Col de Jeux Plane” har varit med i Tour De France 11 gånger. 11km till toppen och 700 höjdmeter.

Jag och triathleten Luka från Croatien uppe på en alptopp

Andra berget ”Col de la Ramaz” Vi nådde topp efter 15,7km klättring, 978 höjdmeter och en brant avslutning. På toppen va det matstopp och samling för att njuta av den helt fantastiska utsikten.

Fredrik bjöd på potatis?! på sista matstoppet

Mat och vila innan allra sista toppen

Det blev varmare och varmare och vi hade 40km och en allra sista topp kvar till gränsen i Sweizch där vi skulle samlas och cykla med poliseskort till mottagningen i Geneve.

Jag minns precis hur jag kände när jag tittar på den här bilden.. Vid foten av det sista berget mitt i ingenstans, över 30 grader varmt och alla hade slut på vattnet. Det känns spöklikt öde och folktomt fast det är mitt på dagen. Vi hittar en drickautomat ute på gatan men ingen har några pengar heller.. Då från ingen stans dyker en av våra bilar upp trots att vi trodde att alla hade passerat för att vänta uppe på toppen av sista berget ”La Croisette”… Ut stiger fysioterapeuterna Craig och James till vår undsättning 😃 om man inte tyckte de va fantastiska på att peppa oss cyklister innan så fick vi bevittna det nu. De delar med sig av sitt vatten och skramlar ihop 1 euros mynt till iskall dricka i automaten till oss allihop. Vilka hjältar och vilken lyckokänsla! Den Coca Cola light drickan glömmer jag ALDRIG!  🙏

Jag kommer heller aldrig glömma hur lycklig jag kände mig när jag kramade ur den sista energin och nådde den SISTA toppen efter 7km med flera ramper på upp till 20% lutning. Wiiiiiii!!!!


Stämningen  va på topp och vi längtade efter att få cykla ända in i mål.. Bara en brutalt brant och väldigt smal väg med 28% lutning nedtill Geneve. Vi skrattade och skojade om att vi haft sån tur med vädret som hotat med riklig nederbörd. Någon konstaterade ”Vi fick vår beskärda del den första dagen då det fullkomligt öste ner på oss såfort vi lämnade Bryssel”

Vi släpptes iväg i små grupper för att vägen ner till samlingen vid gränsen skulle bli smidig.
Minuten efter att min grupp fick starta satte det igång och ösregna… Vi fick försiktigt bromsa oss nerför.
På grund av regnet och fokus på att bromsa så missade vi nån skylt och körde fel så vi fick klättra upp några hundra meter igen för att hitta tillbaks. Tänk vad några hundra meter extra kan kännas mentalt ”över motigt” när man är sliten.
Jag är glad för att jag och några andra va så försiktiga trots att vi var kalla och trötta.  Några cyklister som bestämde sig för att köra på för att inte frysa så länge, hittade vi huller om buller och sönderskrapade i en kurva längre ner 💖 Aj!
För dem blev det säkert en ännu längre väntan vid gränsen där vi sökte skydd mot regnet och inväntade poliserskort på motorcyklar.

Trots allt va stämningen god. Vi insåg att vi bara minuter bort hade klarar den sista dagen på en stor utmaning..

Måååål! Efter en tuff avslutning va det desto härligare att genomblöta med glädjetårar rinnande nedför kinden få parkera cyklarna och kramas.

I Jardin Anglais blev vi mottagna som hjältar av borgmästaren, några familjemedlemmar, reportrar och diabetesförbundet. Vi såg verkligen ut som härjade krigande hjältar allihop idag 😜

Deltagare från hela världen som cyklat mHelath Grand Tour 2015


Efter tal och mingel blev vi eskorterade till hotellet för varm dusch och middag innan kvällen avslutades med fest så länge vi bara orkade. Man har alltid mer kraft än man tror.. Även i det här fallet 😉


Det finns nog inget som går upp emot känslan att klara av ett uppsatt mål! och att sedan få dela det med vänner.. FANTASTISK!

Otroligt glad och stolt över att få vara med om den här utmanande och inspirerande cykelturen! Att kunna delta i en omfattande diabetesstudie för att hjälpa andra. Häftigt att få se och uppleva hur tekniken gör det så mycket lättare att leva med diabetes typ 1.

Jag har lärt mig massor och fått många nya vänner för livet! ❤️
Jag upplever att vi allihop lyckades otroligt bra med att kontrollera vår diabetes. Ser fram emot att få ta del av studien och resultaten framöver.

Vi delar alla samma tro på att vi kan och kommer övervinna diabetes!


Dag 8, Yverdon Les Bains to Morzine – min favoritdag på mHealth GT 2015

Näst sista dagen  på cykekturen. En dag som innehöll allt, ”Rolling hills” på förmiddagen och klättring i Alperna på eftermiddagen. 25 grader varmt och helt fantastiskt kul!

 

”Rolling hills” i 40km innan vi va framme vid enormt vackra vyer runt Geneve sjön. Kändes som om vi cyklade bland molnen. Kroppen och blodsockret hade vant sig bra vid att cykla länge varje dag. Förre pip och vibrationer från min cgm (knappen som mäter mitt blodsocker och sänder signaler till en mottagare om blodsockret blir högt, över 8,9 mmol/l eller lågt, under 4,4 mmol/liter) -bara det gör ju att det känns som om man är uppe i det blå 😊

 

Här har ni den färgglada alltid sjungande fransmannen Denis i byxorna alla pratade om 😊 Härligt med annorlunda människor! Denis cyklar mHealth för sin 8 åriga son som har diabetes typ1.


Den första toppen ”Pas de Morgins”  en Tour de France sträcka, bjöd på 16,3km uppför och 955 höjdmeter 😃 Vi blev fotograferade på toppen av vår fotograf Liesebeth. 

   

 

   

Nästa topp va lite kortare och brantare ”Col du Corbier” helt i min smak!


 

Min grymma rumskompis Anna ❤️

 

Sen fortsatte vi att klättra upp till skidorten Morzine där dagen avslutades på ett typiskt fjällhotell. Morzine va den avslutande sträckan av stage 8 i Tour de France 2010. 

Vi fick i vanlig ordning väga och mäta oss samt tanka över våra cgm mätare men sen hann vi njuta vår recoverydrinkar i solen innan det va middagsdags.

     

 

Helt ljuvlig och minnesvärd dag som avslutades med god middag och ett glas vin. 


Dag 7, Belfort to Yverdon L-B -sista etappen!

Nu börjar stage 3 och det skojiga allvarlet  😜 bergsbestigning på cykel med storslagen utsikt!!!

  

Första över Jura Bergen, bergskedjan mellan Frankrike och Sweizch och jag kände mig ”pirr-i-magen-lycklig” över att jag trots allt va så pigg och kunde njuta av de kommande utmaningarna! 

 
Vädret va toppen och varje bergstopp en seger!

Idag fick vi cykla extra långt och omvägar eftersom det va vägarbete på sträckan. När man är trött blir varje extra kilometer tuff  mentalt.

Det skulle börja regna på eftermiddag/kväll när vi kom över till Schweiz och molnen hängde svarta och hotfulla ovanför oss. Sista berget för dagen va jag riktigt trött. Upptäckte att det inte va regn utan tårar som rann på kinderna.. Inte för att jag va ledsen utan för att jag va så trött.

  

Tack och lov för mina härliga teamkompisar ❤️ Vi samlas längst  upp på bergen och speciellt idag va det så skönt att ladda om och skratta lite innan vi tog oss an nedförsbacken! Oj vilken härlig nedförsbacke! Att Susa nedför i 65k/h är fantastiskt!
 

Riho från Estland, som cyklar backar med sitt onda knä.

Go känsla när vi rullade in till charmiga Yverdon L-B .  Ikväll fick vi ha med oss cyklarna på rummet så jag och Anna passade på att pyssla om dem ❤️❤️

  

Påväg till middag på hotellet i Schweiz

 
När man går och lägger sig och summerar dagen har man nästan glömt att man haft en tuff dag.. Min rumskompis, min team och den goda middagen är så mycket mer glädje än att va trött i kroppen. Jag sover på min spikmatta och vet att på morgonen är jag ”så gott som ny igen ” 😜


Dag 5, Troyes to Langres -spara krafter till dagens avslutning, byn uppe på berget.

Vaknade utvilad och laddad för dagens tur. När jag öppnade appen för att skriva in vad jag ätit till frukost såg jag att nattens sömnpoäng, som klockan vi har på oss mäter, va högre än vanligt också- 89%. Ett bra tecken!  Kan behövas idag när det blåser 14 m/s och lutar uppför. Så här ser dagen ut..IMG_9877

En dag i uppförsbacke i den franska landsbygden som avslutas i den lilla bergsbyn Langres uppe på en brant bergstopp (15% lutning upp)

På förmiddagen, som inte va lika backig passade det perfekt att cykla i klunga. Vi va 15 cyklister som cyklade i hop i par för att spara kraft i blåsten. Vi hjälptes åt att dra där fram och det gick riktigt smidigt. Trots att det gick uppför kunde vi hålla 29km/h i snitt till första matstoppet.

IMG_9898

Mekanikern Edd i mitten av bilden hjälpte mig att justera cykelinställningar för att förhindra mer problem med nacken.

IMG_9885

Jag kände av nacken och axlarna så det va underbart att få massage efter lunchen idag. På eftermiddagen fick jag även hjälp med en ”bikefit” och vi justerade sitthöjden och styret. Skönt att få hjälp av duktiga människor. Fysioterapeuterna & mekanikerna som är med oss är fantastiska!

IMG_9903-2

Craig fixar till min ömma nacke


IMG_0277

Anna får hjälp av James med sitt onda ben

Efter lunch byttes terrängen till mer kuperad och den sista biten upp till bergsbyn Langres va oväntad tuff.

IMG_0273

Den söta byn Langres är känd för sin ost som vi fick smaka av. Gott! Vi laddade med massor av pasta inför den längsta dagen och den första stora klättringen imorgon som avslutningen på stage 2


Dag 4, Paris to Troyes- ”in the van”

Det hjälpte inte med en vilodag i Paris. Sovit dåligt, förkyld och halsont. Jag kände mig inte alls sugen på att cykla från Paris i den jobbiga morgontrafiken. Jag bestämde mig för att lyssna på kroppen och glädjas åt att jag kunde cykla den första etappen av mHealthTour utan att få något bakslag. Idag va det mer en lång ”transportdag” så jag satsade på att bli frisk till morgondagens sträcka. 

Fixat mina trötta cykelben med tensapparat 👌 grymt bra för återhämtningen. 

  

Jag fick knö in min cykel i fysioterapeuternas minibuss. Det är ett kärt återseende och mysigt att få umgås med den härliga duon James & Craig som jag känner sen cykelturen från Bryssel till Barcelona 2013. De ger verkligen massor av energi till alla cyklister vi passerade med glada hejarop. Varje morgon skriver och ritar de på minibussen så att vi får lite att skratta åt när de åker förbi.

         

 

Efter vägen fick vi sällskap till och från dagens olika delsträckor, någon som fått punka och någon som hade problem med blodsockret och inte skulle hinna till middagen. 

  
Mycket fint att se under vägen och dagens uppgift va att fotografera den ”bästa” skylten.

  
 
  
Jag drack honungsthe, åt halstabletter och kurerade mig så gott det gick i baksätet på minibussen. När vi kom fram till hotellet i Troyes kände jag mig utvilad och piggare. Orange, mitt teams sponsor, skulle hålla i en presskonferensen för läkare och vårdpersonal i Paris på kvällen och jag blev tillfrågad att va med över Skype ( videosamtal) och svara på frågor tillsammans med Adam som arrangerar mHealth Grand Tour. De ville tex veta vad jag tycker om den nya teknologin vi använder oss av när vi cyklar? Tror jag svarade något liknande ”I think it is great to get help controling diabetes and knowing when to take insulin or eat. It makes us feel safe, comfortable and able to focus on riding”

  

 Jag fick även frågan vad som är den svåraste utmaningen och det är såklart fortfarande ”to control and make the bloodsugar stabil” Vi har ju dessvärre, trots alla hjälpmedel fortfarande diabetes. 

Tror iallafall att jag är redo för dag 5 nu! 😃👍