Etikettarkiv: diabetestyp1

Att vända misslyckande till styrka

Long time no seen. Tiden går fort när man har kul 😊 och jag ÄR en sann optimist!

Det är inte så ofta jag misslyckats med att ha kul men när tiden går så sakta så att varje andetag känns som en lång evighet… Nej det vill jag inte va med om igen. Så kände jag den 20 augusti när jag simmade på Ironman i Kalmar.

Efter mycket vacklande och krälande ur känslan av totalt misslyckande försöker jag att njuta av att ha deltagit och simmat igenom årets Ironman sträcka… INTE med bravur, men med livet i behåll. 

Nu när jag tänker på Ironman i Kalmar 2016 känner jag mig ändå lite stolt.

05.00 Före start på Ironman i Kalmar

Mäktigt helg i Kalmar

 

Jag har fått höra flera gånger att ”det kommer snart att släppa” och ”du kommer snart att tycka att det är kul och värt all träning”  Jag har jobbat hårt i tre år för att bryta min vattenskräck, jag har testat allt från terapi, tränat hårt och varit i vattnet 6-7 timmar/ veckan, lyckats med att bryta panik, misslyckats, tävlat och någon gång till och med tyckt att det varit kul att simma. 

Tyvärr gick det inte lika bra på min stora dag. 16 grader i vattnet, jag fick panik av sparkar och slag i trängseln, lågt blodsocker, kall… 

Men jag bröt inte och jag kämpade mig i mål på simsträckan trots att jag frös något fruktansvärt, va rejält nedkyld, hade panik och svårt att få luft, mådde illa och va ooootroligt rädd. 

DET har jag vänt till min seger! Jag lämnar simträning bakom mig och är nu en starkare person än innan!

Min cykelsäsong har känts jättebra i år och löpningen funkar perfekt igen utan problem med hälsporre!!! Rehab programmet jag tidigare bloggat om är absoluuut värt att lägga tid på! https://challengediabetesblog.com/2016/03/19/var-och-5-manader-kvar/

Skojigaste tävlingen i sommar va Master SM i Halmstad med min cykelklubb. Där knep Skoghallscykelklubb fina medaljer. Jag fick oväntat en bronsmedalj på tempoloppet. Och på partempoloppet tog jag och Sivan en bronspeng till och Anna och Sarah fick silvermedaljen. Otroligt kul med partempo! 

Master SM i Tempo i Halmstad

Starten på tempoloppet


Cykla och springa långt och snabbt får bli på en annan tävling framöver. 

Sista cykelturen innan inceckningen på Ironman i Kalmar.


Jag njuter nu av att träna precis vad jag vill och när jag vill! 

Suget efter att lära mig något helt nytt är sådär starkt igen. Och jag har hittat två nya favoritsporter- mountainbike och tennis. 

Som någon klok redan konstaterat… Det viktigaste är faktiskt inte målet utan vägen dit! Jag har lärt mig mycket, blivit starkare och haft kul. 

Nu ska jag ta en annan härlig väg och se vad målet kan tänkas bli. Spännande!

Annonser

Morzine till Geneve, dag 9 -Sista dagen!

Vaknade med blandade känslor.. Stolt och glad över att allt gått så bra men också lite ledsen för att cykelturen alldeles snart va över. Det är som att leva i en annan, surrealistisk värld när man får vara med om en sån här utmaning. Skönt att bara fokusera på en sak.. cykla.

Visst man va sliten i kroppen, men samtidigt så va vi nu inställda och redo att gå upp- äta en stor frukost och sen cykla en hel dag 😊  Mitt och alla de andra diabetikernas blodsocker va nu anpassat till att leva så.  Vi äter ungefär 7500 kalorier/dag och jag minns från förra långcylelturen 2013 att det va en jobbig avvänjning och abstinens att ta sig ur när man kom hem.

Ja vad kan man säga om den här bilden ÖVERTRÖTT??!

Första berget för dagen med den kända  toppen ”Col de Jeux Plane” har varit med i Tour De France 11 gånger. 11km till toppen och 700 höjdmeter.

Jag och triathleten Luka från Croatien uppe på en alptopp

Andra berget ”Col de la Ramaz” Vi nådde topp efter 15,7km klättring, 978 höjdmeter och en brant avslutning. På toppen va det matstopp och samling för att njuta av den helt fantastiska utsikten.

Fredrik bjöd på potatis?! på sista matstoppet

Mat och vila innan allra sista toppen

Det blev varmare och varmare och vi hade 40km och en allra sista topp kvar till gränsen i Sweizch där vi skulle samlas och cykla med poliseskort till mottagningen i Geneve.

Jag minns precis hur jag kände när jag tittar på den här bilden.. Vid foten av det sista berget mitt i ingenstans, över 30 grader varmt och alla hade slut på vattnet. Det känns spöklikt öde och folktomt fast det är mitt på dagen. Vi hittar en drickautomat ute på gatan men ingen har några pengar heller.. Då från ingen stans dyker en av våra bilar upp trots att vi trodde att alla hade passerat för att vänta uppe på toppen av sista berget ”La Croisette”… Ut stiger fysioterapeuterna Craig och James till vår undsättning 😃 om man inte tyckte de va fantastiska på att peppa oss cyklister innan så fick vi bevittna det nu. De delar med sig av sitt vatten och skramlar ihop 1 euros mynt till iskall dricka i automaten till oss allihop. Vilka hjältar och vilken lyckokänsla! Den Coca Cola light drickan glömmer jag ALDRIG!  🙏

Jag kommer heller aldrig glömma hur lycklig jag kände mig när jag kramade ur den sista energin och nådde den SISTA toppen efter 7km med flera ramper på upp till 20% lutning. Wiiiiiii!!!!


Stämningen  va på topp och vi längtade efter att få cykla ända in i mål.. Bara en brutalt brant och väldigt smal väg med 28% lutning nedtill Geneve. Vi skrattade och skojade om att vi haft sån tur med vädret som hotat med riklig nederbörd. Någon konstaterade ”Vi fick vår beskärda del den första dagen då det fullkomligt öste ner på oss såfort vi lämnade Bryssel”

Vi släpptes iväg i små grupper för att vägen ner till samlingen vid gränsen skulle bli smidig.
Minuten efter att min grupp fick starta satte det igång och ösregna… Vi fick försiktigt bromsa oss nerför.
På grund av regnet och fokus på att bromsa så missade vi nån skylt och körde fel så vi fick klättra upp några hundra meter igen för att hitta tillbaks. Tänk vad några hundra meter extra kan kännas mentalt ”över motigt” när man är sliten.
Jag är glad för att jag och några andra va så försiktiga trots att vi var kalla och trötta.  Några cyklister som bestämde sig för att köra på för att inte frysa så länge, hittade vi huller om buller och sönderskrapade i en kurva längre ner 💖 Aj!
För dem blev det säkert en ännu längre väntan vid gränsen där vi sökte skydd mot regnet och inväntade poliserskort på motorcyklar.

Trots allt va stämningen god. Vi insåg att vi bara minuter bort hade klarar den sista dagen på en stor utmaning..

Måååål! Efter en tuff avslutning va det desto härligare att genomblöta med glädjetårar rinnande nedför kinden få parkera cyklarna och kramas.

I Jardin Anglais blev vi mottagna som hjältar av borgmästaren, några familjemedlemmar, reportrar och diabetesförbundet. Vi såg verkligen ut som härjade krigande hjältar allihop idag 😜

Deltagare från hela världen som cyklat mHelath Grand Tour 2015


Efter tal och mingel blev vi eskorterade till hotellet för varm dusch och middag innan kvällen avslutades med fest så länge vi bara orkade. Man har alltid mer kraft än man tror.. Även i det här fallet 😉


Det finns nog inget som går upp emot känslan att klara av ett uppsatt mål! och att sedan få dela det med vänner.. FANTASTISK!

Otroligt glad och stolt över att få vara med om den här utmanande och inspirerande cykelturen! Att kunna delta i en omfattande diabetesstudie för att hjälpa andra. Häftigt att få se och uppleva hur tekniken gör det så mycket lättare att leva med diabetes typ 1.

Jag har lärt mig massor och fått många nya vänner för livet! ❤️
Jag upplever att vi allihop lyckades otroligt bra med att kontrollera vår diabetes. Ser fram emot att få ta del av studien och resultaten framöver.

Vi delar alla samma tro på att vi kan och kommer övervinna diabetes!