Månadsarkiv: oktober 2013

Nästa utmaning; Ironman Zûrich med Team Blood Glucose

Dax att ställa siktet på nästa mål 🙂
Ironman Zûrich med ”Team Blood Glucose” söndag 27 juli 2014!!!

En Ironman är fulla distansen på Triathlons tre grenar;
3,8km simning öppetvatten
180km cykel för att avsluta med
46km löpning (en Marathon)

Nu är jag anmäld och klar, tillsammans med Simon Picking och Paul Buchanan. tjohooo!
Hoppas fler i teamet antar utmaningen!

Första delmålet för mig är att förbättra min simteknik och få kontroll på andning, armar och ben i vattnet.
Från mitten av november ska jag börja träna längdskidor inför Vasaloppet/ Öppet spår i februari/mars.
Förhoppningsvis fortsätter jag och gör min andra ”svenska klassiker” 2014, dvs Vasaloppet 90km i februari/mars, Vätternrundan 300km runt Vättern på cykel i juni,
Vansbrosimmet 3km i juli och Lidingöloppet 30km kuperad löpning i september.

Jag är i Ban Phe, Thailand, en av mina tre favoritställen på jorden tillsammans med min familj och fina vänner. Här är det lätt att få till minst två timmar simträning om dagen i den underbara 25 meters poolen utanför huset. Barnen snorklar och leker medan vi vuxna tränar drillar. Några simpass i havet ska också hinnas med och Johannas Tabatapass med core och arm övningar inför skidsäsongen.

Konstigt nog har jag inte behövt höja basdosen med insulin trots att det är runt 35 grader i skuggan. Det är viktigt att byta insulinet i pumpen oftare eftersom insulinet inte håller lika bra när man är i värmen.
FRIO insulinförvaring har varit toppen att ha extrainsulinet i när man reser. Väskorna finns i olika storlekar och håller insulinet kylt även i sån här extrem värme.

Ha det fint så länge ❤

20131029-134759.jpg

Annonser

Trött på att va diabetiker

Ibland blir jag bara så jäkla TRÖTT på att va diabetiker!!!!
Och det är faktiskt varje diabetikers rätt!
Att kämpa med att kontrollera något som ibland är totalt omöjligt är tufft.

Jag vill inte va trött och seg.. Men med blodsocker över 30 mmol/liter och 30% extra i basdos kan man inte va annat.
(Om man har över 16 mmol/liter avråds träning)
Jag har tagit mycket extra insulindoser med pumpen utan resultat, det snarare stiger lite.

20131022-001839.jpg
Så här högt blodsocker kan bara tyda på
*Infektion
*Att jag ätit hiskeligt dåligt och eller tagit för lite insulin i förhållande till det jag ätit.
*Pumpen eller infusionssetet funkar inte och jag får inte i mig insulin.

Jag har bytt infusionset till pumpen (där pumpen fäster på kroppen) Jag har mitt infusionset på baksidan av kroppen, höften.
Idag kan jag utesluta allt utom infektion😝

När jag och min diabetesvän Josefin försökte komma på fördelar med att ha diabetes under vår cykeltur från Bryssel till Barcelona kom vi faktiskt fram till två fördelar med vår diabetes..

1# Du vet när du ska bli sjuk- blodsockret stiger innan infektionen bryter ut.

2# Du har alltid ljus med dig i form av lampan på pumpen. Oj så många gånger jag har varit glad över det när jag famlat runt i mörkret efter något.

Det finns faktiskt inget ont som inte har nått gott med sig hahaha!

Jag tar nu till mitt akutknep;
Insulin med insulinpenna under bröstkorgen. Jag tar 4 enheter extrainsulinet under bröstkorgen för att det verkar fortast där.
Har hört att en del diabetiker tar akutdoser på underarmen istället. Det har jag aldrig testat men att ta insulin under bröstkorgen har funkar bra förr.

Nu har jag väntat i 20 min.. Dax för blodsockertest igen och se vad som hänt. Joho det funkade!
14.4 mmol/liter!!! och jag kan känna att blodsockret ääääntligen sjunker 😃👍

Efter ytterligare 20 min är blodsockret 8,5. Tjohoo!

Fråga är om blodsockret nu kommer fortsätt sjunka lika snabbt och för mycket?
Bäst att ladda med banan och druvsocker bredvid sängen.
Håll tummen!

Ska bli underbart att kosta på mig ett CGM snart igen. Det är sån otrolig frihet när CGM ( continuelig blodsockermätning) säger till hur blodsockret svänger och varnar om blodsockret blir för högt eller lågt.
Frihet i en knapp!!!

God Nattis! ✨


Jag är befriad

Eftersom jag fått hälsporreinflammation så kan jag inte spring eller cykla just nu. Det gör jätteont när man lägger vikt på foten. Alla som haft Hälsporreinflammation verkar fortfarande komma ihåg hur ont det gör.

Jag kände inte att jag hade tid och lust att vänta på remisser och gå den långa vägen via vårdcentralen så jag kontaktade Klarälvskliniken, en privat klinik med inriktning på idrottsskador.
inom en vecka fick jag träffa läkare, ortoped och sjukgymnast. Snabb och rätt hjälp av kunnig personal. Rekommenderas varmt. Ju fortare man får hjälp med skador desto lättare är det att bli av med besvären.

En kur med Diklofenack (Inflammation- och smärtstillande)
avlastningsstrumpa på natten för att vila senan under foten, sjukgymnastikövningar, stretchövningar och skoinlägg hjälpte.

Efter någon vecka kunde jag gå nästan som vanligt igen 😃 Tjohoo!

Jag bestämde mig för att ta tag i simträning igen. Min Triathlonklubb I2if hade under några veckor fantastiska simträningar med mycket teknik två gånger i veckan.
Första gången fick jag verkligen tvinga mig iväg, vattenrädd som jag är, men det va riktigt kul och det va svårt att ägna vattenrädslan nån större hänsyn när vi jobbade på med drillarna.

20131018-013205.jpgTotalt 4100m idag 😊
Jag känner mig faktiskt trygg att simma med träningskompisarna som vet att jag kämpar med att trivas i vatten.

20131017-223815.jpg

20131017-223853.jpg
Sista simträningen, efter ännu en lärorik 2 timmars träning, precis innan jag gick upp kändes det äntligen som jag fick ordning på allt -en sån där ”Aha-upplevelse” när jag tog mig fram snabbare än vanligt, kontrollerat utan att få panik på andningen.

20131017-231916.jpg
YES! Nu ska jag underhålla den här träningen och mina små framsteg…
Jag hann bara bestämma mig och vips
-högt blodsocker, feber och problem med bihålorna.

I måndags fick jag penicillin för bihåleinflammation och kortisonnäsdroppar. Insulinpumpen har gått på +30 % i basdos men ändå varit okontrollerat högt.
Jag har mest sovit och inte ens tänkt på träning på flera dagar. När jag inte blev bättre gick jag iväg till vårdcentralen igen igår och fick en remiss till öron näsa hals på centralsjukhuset idag.

Jag skulle först göra en röntgen och sen ”tömma bihålorna”
Jag ”googlade” och läste på nätet hur det skulle gå till… såååå fruktansvärt! Man får slangar och verktyg instoppade i näsan. De återkommande orden va ”obehagligt” ”fruktansvärt ont” ”var och blod” ”hålla andan”…
Alternativen va inte heller så lockande; att fortsätta ha den hemska bihåleinflammationen med heltäpt näsa och tryck i huvudet, att inte kunna åka på efterlängtade semestern till veckan. flyg 10 timmar till Thailand med bihåleinflammation avråds.
Jag samlade allt mod jag har och bet ihop när doktorn stack in pinnar med bedövning i näsan.

20131018-005437.jpg
Jag är så glad att min mamma va med mig!
Jag såg inte klok ut med näsan full av pinnar och vi tjöt av skratt medan vi väntade på att bedövningen skulle verka. Det är så härligt och behövligt att skratta av sig sådär ibland!

Resten av läkarbesöket va inte alls lika roligt men jag tror att det va just här jag besegrade min ”vattenfobi”!
Den starka rädslan jag har för att ha huvudet under vattnet och skräckkänslan som kryper på när jag inte kan andas ordentligt är övervunnen!

Jag fick kämpa lite för att komma dit.. Jag skrek åt läkaren att sluta ”Jag har ångrat mig!!!!”
Kände mig helt vettskrämd.
En sköterska höll i mitt huvud medan läkaren grävde med en tång i näsan som i och för sig va bedövad, men känslan va hemsk. En annan kvinnlig läkare försökte lugna mig ”Det är snart klart” Snart kändes som en evighet och den barske läkaren svarade att det inte alls va klart snart och att jag skulle försöka fokusera på nån trevlig tanke.
Inte den lättaste uppgiften jag fått direkt.
Jag försökte tänka på Thailand, stranden och att simma under vattnet!
Jag överlevde. Mina bihålor och jag är fria!
Lättnad
Tack mamma! ❤

Simma och inte kunna andas fritt känns inte så skrämmande längre. Om några dagar ska jag simma under vattnet och njuta i havet varje dag! Det är första gången jag har längtat efter det och jag är övertygad att det har vänt nu 😃


Någon att fnissa med

Känner ni igen känslan när ni inte kan sluta fnissa åt något och ingen finns där att dela det med ???

Jag ligger i sängen och fnissar högt… ingen hör mig och ingen ser mig!
Haha kanske är tur det 😉

Den här strumpan fick jag idag av en ortopedingenjör och den ska jag sova med ett tag framöver för att bota ”hälsporre inflammation”

20131003-011729.jpg

Alla som haft det kan intyga att det gör jätteont att ha hälsporre infammation!
Det kan ta flera år att bli fri från det om man har otur så jag gör ALLT för att bli bra fort..
Sova med en konstig strumpa för att ha foten i rätt vinkel gör jag gärna… Antar att jag kommer vänja mig och skratta mindre imorgon.
En kur med Diklofenak och nya skoinlägg hör också till rehabiliteringen. Imorgon ska jag träffa en duktig sjukgymnast!
Hur har ni blivit bra från Hälsporreinflammation? Stalltips mottages gärna!

Sov gott och härligt att kunna dela fniss här!