Känner ni igen känslan när ni inte kan sluta fnissa åt något och ingen finns där att dela det med ???
Jag ligger i sängen och fnissar högt… ingen hör mig och ingen ser mig!
Haha kanske är tur det 😉
Den här strumpan fick jag idag av en ortopedingenjör och den ska jag sova med ett tag framöver för att bota ”hälsporre inflammation”
Alla som haft det kan intyga att det gör jätteont att ha hälsporre infammation!
Det kan ta flera år att bli fri från det om man har otur så jag gör ALLT för att bli bra fort..
Sova med en konstig strumpa för att ha foten i rätt vinkel gör jag gärna… Antar att jag kommer vänja mig och skratta mindre imorgon.
En kur med Diklofenak och nya skoinlägg hör också till rehabiliteringen. Imorgon ska jag träffa en duktig sjukgymnast!
Hur har ni blivit bra från Hälsporreinflammation? Stalltips mottages gärna!
Sov gott och härligt att kunna dela fniss här!
challengediabetesblog 
Kommentera