Jag är befriad

Eftersom jag fått hälsporreinflammation så kan jag inte spring eller cykla just nu. Det gör jätteont när man lägger vikt på foten. Alla som haft Hälsporreinflammation verkar fortfarande komma ihåg hur ont det gör.

Jag kände inte att jag hade tid och lust att vänta på remisser och gå den långa vägen via vårdcentralen så jag kontaktade Klarälvskliniken, en privat klinik med inriktning på idrottsskador.
inom en vecka fick jag träffa läkare, ortoped och sjukgymnast. Snabb och rätt hjälp av kunnig personal. Rekommenderas varmt. Ju fortare man får hjälp med skador desto lättare är det att bli av med besvären.

En kur med Diklofenack (Inflammation- och smärtstillande)
avlastningsstrumpa på natten för att vila senan under foten, sjukgymnastikövningar, stretchövningar och skoinlägg hjälpte.

Efter någon vecka kunde jag gå nästan som vanligt igen 😃 Tjohoo!

Jag bestämde mig för att ta tag i simträning igen. Min Triathlonklubb I2if hade under några veckor fantastiska simträningar med mycket teknik två gånger i veckan.
Första gången fick jag verkligen tvinga mig iväg, vattenrädd som jag är, men det va riktigt kul och det va svårt att ägna vattenrädslan nån större hänsyn när vi jobbade på med drillarna.

Totalt 4100m idag 😊
Jag känner mig faktiskt trygg att simma med träningskompisarna som vet att jag kämpar med att trivas i vatten.

Sista simträningen, efter ännu en lärorik 2 timmars träning, precis innan jag gick upp kändes det äntligen som jag fick ordning på allt -en sån där ”Aha-upplevelse” när jag tog mig fram snabbare än vanligt, kontrollerat utan att få panik på andningen.

YES! Nu ska jag underhålla den här träningen och mina små framsteg…
Jag hann bara bestämma mig och vips
-högt blodsocker, feber och problem med bihålorna.

I måndags fick jag penicillin för bihåleinflammation och kortisonnäsdroppar. Insulinpumpen har gått på +30 % i basdos men ändå varit okontrollerat högt.
Jag har mest sovit och inte ens tänkt på träning på flera dagar. När jag inte blev bättre gick jag iväg till vårdcentralen igen igår och fick en remiss till öron näsa hals på centralsjukhuset idag.

Jag skulle först göra en röntgen och sen ”tömma bihålorna”
Jag ”googlade” och läste på nätet hur det skulle gå till… såååå fruktansvärt! Man får slangar och verktyg instoppade i näsan. De återkommande orden va ”obehagligt” ”fruktansvärt ont” ”var och blod” ”hålla andan”…
Alternativen va inte heller så lockande; att fortsätta ha den hemska bihåleinflammationen med heltäpt näsa och tryck i huvudet, att inte kunna åka på efterlängtade semestern till veckan. flyg 10 timmar till Thailand med bihåleinflammation avråds.
Jag samlade allt mod jag har och bet ihop när doktorn stack in pinnar med bedövning i näsan.

Jag är så glad att min mamma va med mig!
Jag såg inte klok ut med näsan full av pinnar och vi tjöt av skratt medan vi väntade på att bedövningen skulle verka. Det är så härligt och behövligt att skratta av sig sådär ibland!

Resten av läkarbesöket va inte alls lika roligt men jag tror att det va just här jag besegrade min ”vattenfobi”!
Den starka rädslan jag har för att ha huvudet under vattnet och skräckkänslan som kryper på när jag inte kan andas ordentligt är övervunnen!

Jag fick kämpa lite för att komma dit.. Jag skrek åt läkaren att sluta ”Jag har ångrat mig!!!!”
Kände mig helt vettskrämd.
En sköterska höll i mitt huvud medan läkaren grävde med en tång i näsan som i och för sig va bedövad, men känslan va hemsk. En annan kvinnlig läkare försökte lugna mig ”Det är snart klart” Snart kändes som en evighet och den barske läkaren svarade att det inte alls va klart snart och att jag skulle försöka fokusera på nån trevlig tanke.
Inte den lättaste uppgiften jag fått direkt.
Jag försökte tänka på Thailand, stranden och att simma under vattnet!
Jag överlevde. Mina bihålor och jag är fria!
Lättnad
Tack mamma! ❤

Simma och inte kunna andas fritt känns inte så skrämmande längre. Om några dagar ska jag simma under vattnet och njuta i havet varje dag! Det är första gången jag har längtat efter det och jag är övertygad att det har vänt nu 😃