Kategoriarkiv: mHealth grand Tour

Morzine till Geneve, dag 9 -Sista dagen!

Vaknade med blandade känslor.. Stolt och glad över att allt gått så bra men också lite ledsen för att cykelturen alldeles snart va över. Det är som att leva i en annan, surrealistisk värld när man får vara med om en sån här utmaning. Skönt att bara fokusera på en sak.. cykla.

Visst man va sliten i kroppen, men samtidigt så va vi nu inställda och redo att gå upp- äta en stor frukost och sen cykla en hel dag 😊  Mitt och alla de andra diabetikernas blodsocker va nu anpassat till att leva så.  Vi äter ungefär 7500 kalorier/dag och jag minns från förra långcylelturen 2013 att det va en jobbig avvänjning och abstinens att ta sig ur när man kom hem.

Ja vad kan man säga om den här bilden ÖVERTRÖTT??!

Första berget för dagen med den kända  toppen ”Col de Jeux Plane” har varit med i Tour De France 11 gånger. 11km till toppen och 700 höjdmeter.

Jag och triathleten Luka från Croatien uppe på en alptopp

Andra berget ”Col de la Ramaz” Vi nådde topp efter 15,7km klättring, 978 höjdmeter och en brant avslutning. På toppen va det matstopp och samling för att njuta av den helt fantastiska utsikten.

Fredrik bjöd på potatis?! på sista matstoppet

Mat och vila innan allra sista toppen

Det blev varmare och varmare och vi hade 40km och en allra sista topp kvar till gränsen i Sweizch där vi skulle samlas och cykla med poliseskort till mottagningen i Geneve.

Jag minns precis hur jag kände när jag tittar på den här bilden.. Vid foten av det sista berget mitt i ingenstans, över 30 grader varmt och alla hade slut på vattnet. Det känns spöklikt öde och folktomt fast det är mitt på dagen. Vi hittar en drickautomat ute på gatan men ingen har några pengar heller.. Då från ingen stans dyker en av våra bilar upp trots att vi trodde att alla hade passerat för att vänta uppe på toppen av sista berget ”La Croisette”… Ut stiger fysioterapeuterna Craig och James till vår undsättning 😃 om man inte tyckte de va fantastiska på att peppa oss cyklister innan så fick vi bevittna det nu. De delar med sig av sitt vatten och skramlar ihop 1 euros mynt till iskall dricka i automaten till oss allihop. Vilka hjältar och vilken lyckokänsla! Den Coca Cola light drickan glömmer jag ALDRIG!  🙏

Jag kommer heller aldrig glömma hur lycklig jag kände mig när jag kramade ur den sista energin och nådde den SISTA toppen efter 7km med flera ramper på upp till 20% lutning. Wiiiiiii!!!!


Stämningen  va på topp och vi längtade efter att få cykla ända in i mål.. Bara en brutalt brant och väldigt smal väg med 28% lutning nedtill Geneve. Vi skrattade och skojade om att vi haft sån tur med vädret som hotat med riklig nederbörd. Någon konstaterade ”Vi fick vår beskärda del den första dagen då det fullkomligt öste ner på oss såfort vi lämnade Bryssel”

Vi släpptes iväg i små grupper för att vägen ner till samlingen vid gränsen skulle bli smidig.
Minuten efter att min grupp fick starta satte det igång och ösregna… Vi fick försiktigt bromsa oss nerför.
På grund av regnet och fokus på att bromsa så missade vi nån skylt och körde fel så vi fick klättra upp några hundra meter igen för att hitta tillbaks. Tänk vad några hundra meter extra kan kännas mentalt ”över motigt” när man är sliten.
Jag är glad för att jag och några andra va så försiktiga trots att vi var kalla och trötta.  Några cyklister som bestämde sig för att köra på för att inte frysa så länge, hittade vi huller om buller och sönderskrapade i en kurva längre ner 💖 Aj!
För dem blev det säkert en ännu längre väntan vid gränsen där vi sökte skydd mot regnet och inväntade poliserskort på motorcyklar.

Trots allt va stämningen god. Vi insåg att vi bara minuter bort hade klarar den sista dagen på en stor utmaning..

Måååål! Efter en tuff avslutning va det desto härligare att genomblöta med glädjetårar rinnande nedför kinden få parkera cyklarna och kramas.

I Jardin Anglais blev vi mottagna som hjältar av borgmästaren, några familjemedlemmar, reportrar och diabetesförbundet. Vi såg verkligen ut som härjade krigande hjältar allihop idag 😜

Deltagare från hela världen som cyklat mHelath Grand Tour 2015


Efter tal och mingel blev vi eskorterade till hotellet för varm dusch och middag innan kvällen avslutades med fest så länge vi bara orkade. Man har alltid mer kraft än man tror.. Även i det här fallet 😉


Det finns nog inget som går upp emot känslan att klara av ett uppsatt mål! och att sedan få dela det med vänner.. FANTASTISK!

Otroligt glad och stolt över att få vara med om den här utmanande och inspirerande cykelturen! Att kunna delta i en omfattande diabetesstudie för att hjälpa andra. Häftigt att få se och uppleva hur tekniken gör det så mycket lättare att leva med diabetes typ 1.

Jag har lärt mig massor och fått många nya vänner för livet! ❤️
Jag upplever att vi allihop lyckades otroligt bra med att kontrollera vår diabetes. Ser fram emot att få ta del av studien och resultaten framöver.

Vi delar alla samma tro på att vi kan och kommer övervinna diabetes!


Dag 8, Yverdon Les Bains to Morzine – min favoritdag på mHealth GT 2015

Näst sista dagen  på cykekturen. En dag som innehöll allt, ”Rolling hills” på förmiddagen och klättring i Alperna på eftermiddagen. 25 grader varmt och helt fantastiskt kul!

 

”Rolling hills” i 40km innan vi va framme vid enormt vackra vyer runt Geneve sjön. Kändes som om vi cyklade bland molnen. Kroppen och blodsockret hade vant sig bra vid att cykla länge varje dag. Förre pip och vibrationer från min cgm (knappen som mäter mitt blodsocker och sänder signaler till en mottagare om blodsockret blir högt, över 8,9 mmol/l eller lågt, under 4,4 mmol/liter) -bara det gör ju att det känns som om man är uppe i det blå 😊

 

Här har ni den färgglada alltid sjungande fransmannen Denis i byxorna alla pratade om 😊 Härligt med annorlunda människor! Denis cyklar mHealth för sin 8 åriga son som har diabetes typ1.


Den första toppen ”Pas de Morgins”  en Tour de France sträcka, bjöd på 16,3km uppför och 955 höjdmeter 😃 Vi blev fotograferade på toppen av vår fotograf Liesebeth. 

   

 

   

Nästa topp va lite kortare och brantare ”Col du Corbier” helt i min smak!


 

Min grymma rumskompis Anna ❤️

 

Sen fortsatte vi att klättra upp till skidorten Morzine där dagen avslutades på ett typiskt fjällhotell. Morzine va den avslutande sträckan av stage 8 i Tour de France 2010. 

Vi fick i vanlig ordning väga och mäta oss samt tanka över våra cgm mätare men sen hann vi njuta vår recoverydrinkar i solen innan det va middagsdags.

     

 

Helt ljuvlig och minnesvärd dag som avslutades med god middag och ett glas vin. 


Dag 5, Troyes to Langres -spara krafter till dagens avslutning, byn uppe på berget.

Vaknade utvilad och laddad för dagens tur. När jag öppnade appen för att skriva in vad jag ätit till frukost såg jag att nattens sömnpoäng, som klockan vi har på oss mäter, va högre än vanligt också- 89%. Ett bra tecken!  Kan behövas idag när det blåser 14 m/s och lutar uppför. Så här ser dagen ut..IMG_9877

En dag i uppförsbacke i den franska landsbygden som avslutas i den lilla bergsbyn Langres uppe på en brant bergstopp (15% lutning upp)

På förmiddagen, som inte va lika backig passade det perfekt att cykla i klunga. Vi va 15 cyklister som cyklade i hop i par för att spara kraft i blåsten. Vi hjälptes åt att dra där fram och det gick riktigt smidigt. Trots att det gick uppför kunde vi hålla 29km/h i snitt till första matstoppet.

IMG_9898

Mekanikern Edd i mitten av bilden hjälpte mig att justera cykelinställningar för att förhindra mer problem med nacken.

IMG_9885

Jag kände av nacken och axlarna så det va underbart att få massage efter lunchen idag. På eftermiddagen fick jag även hjälp med en ”bikefit” och vi justerade sitthöjden och styret. Skönt att få hjälp av duktiga människor. Fysioterapeuterna & mekanikerna som är med oss är fantastiska!

IMG_9903-2

Craig fixar till min ömma nacke


IMG_0277

Anna får hjälp av James med sitt onda ben

Efter lunch byttes terrängen till mer kuperad och den sista biten upp till bergsbyn Langres va oväntad tuff.

IMG_0273

Den söta byn Langres är känd för sin ost som vi fick smaka av. Gott! Vi laddade med massor av pasta inför den längsta dagen och den första stora klättringen imorgon som avslutningen på stage 2


Dag 4, Paris to Troyes- ”in the van”

Det hjälpte inte med en vilodag i Paris. Sovit dåligt, förkyld och halsont. Jag kände mig inte alls sugen på att cykla från Paris i den jobbiga morgontrafiken. Jag bestämde mig för att lyssna på kroppen och glädjas åt att jag kunde cykla den första etappen av mHealthTour utan att få något bakslag. Idag va det mer en lång ”transportdag” så jag satsade på att bli frisk till morgondagens sträcka. 

Fixat mina trötta cykelben med tensapparat 👌 grymt bra för återhämtningen. 

  

Jag fick knö in min cykel i fysioterapeuternas minibuss. Det är ett kärt återseende och mysigt att få umgås med den härliga duon James & Craig som jag känner sen cykelturen från Bryssel till Barcelona 2013. De ger verkligen massor av energi till alla cyklister vi passerade med glada hejarop. Varje morgon skriver och ritar de på minibussen så att vi får lite att skratta åt när de åker förbi.

         

 

Efter vägen fick vi sällskap till och från dagens olika delsträckor, någon som fått punka och någon som hade problem med blodsockret och inte skulle hinna till middagen. 

  
Mycket fint att se under vägen och dagens uppgift va att fotografera den ”bästa” skylten.

  
 
  
Jag drack honungsthe, åt halstabletter och kurerade mig så gott det gick i baksätet på minibussen. När vi kom fram till hotellet i Troyes kände jag mig utvilad och piggare. Orange, mitt teams sponsor, skulle hålla i en presskonferensen för läkare och vårdpersonal i Paris på kvällen och jag blev tillfrågad att va med över Skype ( videosamtal) och svara på frågor tillsammans med Adam som arrangerar mHealth Grand Tour. De ville tex veta vad jag tycker om den nya teknologin vi använder oss av när vi cyklar? Tror jag svarade något liknande ”I think it is great to get help controling diabetes and knowing when to take insulin or eat. It makes us feel safe, comfortable and able to focus on riding”

  

 Jag fick även frågan vad som är den svåraste utmaningen och det är såklart fortfarande ”to control and make the bloodsugar stabil” Vi har ju dessvärre, trots alla hjälpmedel fortfarande diabetes. 

Tror iallafall att jag är redo för dag 5 nu! 😃👍 


6 September- Vilodag i Paris

Återhämtning! Äta, vila & njuta

Flera av mina teamkompisar simmade i badhuset brevid hotellet på morgonen, men jag kände att jag va väldigt nöjd med promenad och sightseeing i Paris!  

  
  

Vi träffade fotografen för några gruppbilder vid Eifeltornet. 

  

Multitriathleten Nenad från Kroatien, jag och Novonordisk löperskan Anna från US

  

Min underbara rumskompis Anna och jag

 
  
Strosade runt och åkte sedan till vackra Monmartre

”Dexcommannen” Mario och Frans framför katedralen i Monmartre

    

 Välbehövlig vilodag och imorgon bär det av till Troyes…


Dag 3, Reims to Paris -167,5km kvar till vilodagen

Varje dag startar vi med att kolla hur sömnen varit, blodsockret, blodtrycket, väga oss, dokumentera fett/muskelmängd och mäta oss runt midja och höfter. Vi skriver även in allt vi äter och dricker under dagen i en app där allt sammanställs i diagram.  Detsamma gör vi när vi har cyklat klart på eftermiddagen och kommer fram till hotellet. 

   


Vi har diabetessköterskan Carin och en doktor med oss hela resan.

  

Diabetessköterskan Carin finns vid alla matstopp


 

Dr simon som är en riktigt stark cyklist också

 

Dagens etapp 167,5km in till Paris

  

 

Denis, Pete & Simon

 
Nu närmar vi oss Paris. Jag som inte är så van att cykla i storstäder oroade mig lite hela dagen men vi skulle komma in till hotellet mestadels via en cykelbana efter en älv och det gick jättebra. Så mysigt hotell nära Notre Dam som vi skulle spendera natten och vilodagen på.

 

Frans (NL) och jag cyklade ihop från Bryssel till Barcelona 2013 också

  

Bron över till cykelvägen till Paris


  

  

Efter 20 km cykelväg va vi där! 😃
 


Dag 2, Cambrai to Reims -Champagne regionen

Sovit gott och haft ett bra blodsocker i natt. Det brukar ta tre dagar innan man har koll på blodsockret och hur man reagerar på långa cykelturer varje dag. 

Avfärd 08.00 Redo för dag numero två 😃

 

Hela cykelturen är skyltad för att vi inte ska cykla fel. Skyltarna sätts upp tidigt på morgonen varje dag.

  

Dagen började med en vacker backe med 12% lutning genom vackra små franska byar med skällande hundar.

Vi cyklade mot Reims som är hjärtat i den franska champagneregionen.  Ju närmare vi kom slutdestinationen desto fler vinfält.

Ungefär var 4e mil är det vatten och matstationer. Halvvägs in på dagen får vi lagad mat ute i det fria. Smakar så obeskrivligt gott! 

      

Imorgon är det tredje dagen på cykel och som avslutar första delen av tre i Paris. De flesta cyklister på mHealth cyklar en ”stage” så några ska lämna oss och det kommer nya cyklister för ”stage 2” 

Här är lite bilder som vår fotograf tagit idag. 

   

    

  
 

Skönt med wiifii på hotellet. Nu ska alla grejer -telefon, klocka, pulsband, cykeldator och cgm (som visar blodsockret på en enhet jag har med mig på cykeln ) laddas för imorgon. Nattis! ⭐️⭐️⭐️


Dag 1, Bryssel till Cambrai- med poliseskort

I natt har jag sovit som en klubbad säl med pulsband, cgm och en klocka som mäter sömnkvalitén. 

Klockan visar sömnpoängen efter varje natt beroende på antal procent djupsömn ”Deep sleep” som ger återhämtning för muskler och procent REM-sömn som återhämtar hjärnan. Väldigt spännande att se hur sömnen påverkar hur mycket vi orkar dagen efter.

Efter en brakfrukost på hotellet skulle vi mötas upp på ”Parc du Cinquantenaire”
för presskonferens, intervjuer och fotografering innan starten med poliseskort ut ur Bryssel.  

Alla mHealth cyklister som startar i Bryssel på ”Parc du Cinquantenaire”


 

Delar av ”Team Orange” med 10 stycken diabetiker typ1

 
 

Med min pärla ”Merckx Mourenx 69”

  

 
  
Det va härligt när vi kom ut Bryssel och kunde cykla på mot Cambrai i Frankrike. Jag blev förvånad över hur lätt det gick trots 8m/s motvind och regn. Vi kom fram till lunchtältet precis lagom för att komma undan det värsta ösregnet. Pasta, salami, brieost, oliver, tomatsallad och lax i massor. Mums!  Det gjorde inget att stanna där och äta ett tag.

cykla ”pavé” i blötan va en riktigt skumpig upplevelse .

 

När regnet lugnade sig gav vi oss iväg igen. Underbar känsla att ha energi kvar när vi rullade in till hotellet i Cambrai efter 162 km. 


En resdag med sju byten mot äventyr

So far so good! 5 byten för att ta sig till Bryssel kändes lite svettigt men resan gick smidigare än väntat 😃

Höjdpunkten på den regniga resdagen va den genomgoa busschauffören på byte nr fyra. En sann gentleman! Han såg förkrossad ut när jag själv bar upp den stora cykelväskan på bussen. När de va dax att gå av, stängde han av motorn och tog några stora kliv bak i bussen för att hinna hjälpa mig av med cykelväskan. Han öppnade bussdörren och visade med en gest att jag skulle gå av först och han skulle ta hand om väskan… Sen tog han sats för att hoppa av bussen och sprang med den 30kg tunga väskan ända fram till flygplatsdörren ungefär 70 meter därifrån. Det såg verkligen kämpigt ut och väskan va nästan lika hög som mannen. Jag sprang efter och skrek ”My suitcase has wheels Mr!!!” 

Det finns allt sanna gentlemän kvar både här och där i världen! Man blir lika glad varje gång man träffar på dem! Den goa mannen såg nästan exakt ut som Josef Fares pappa 😍

    

Nu är jag äntligen framme på hotellet i Bryssel. Så härligt att träffa mitt team och gamla vänner! Ikväll ska vi få information om studien och få igång alla häftiga apparater som vi ska ha på oss för att hålla koll blodsockret. SPÄNNANDE!!!

  
 

Intressant föreläsning om studien jag och 20 andra diabetiker ska va med i under cykelturen från Bryssel till Geneva

 
Hörs snart igen! 


Hemresa och abstinens

Annorlunda.. och tomt!
Idag ska jag INTE sätta mig på cykeln och cykla tills det blir kväll. Dagarna i sadeln har varierat från 7 timmar ,den sista dagen till Barcelona, upp till 12 timmar de tuffa backiga dagarna så idag blir det en annorlunda dag.

Dax för hemresa!
Det ska bli underbart att träffa min familj igen ❤
Åh va vi ska kramas!
Medan vi har cyklat så har fokus varit på att klara varje dag på bästa sätt.
Dagarna har handlat om cykling, uppförs backar, nedförs backar, mat, insulin och vänskap så klart.

 IMG_7885    IMG_7883
Hotellrummet på ”Princess Barcelona” va nästintill orört när vi åt en stadig ”brunch” och checkade ut.
Min härliga rumskompis Josefin åkte hem med ett tidigare flyg.

Efter jobbiga avsked va det dax att kliva på flyget till Svedala.
Flygkaptenen berättade att det va 12 grader i Göteborg och det va vackert att se Sverige från luften.

 DSC_0515

Och vilket fantastiskt välkomnande jag fick när jag äntligen kom hem.

välkommen hem

välkommenhem2

 Jag blev så jätteglad, ni är världens absolut bästa familj! ❤
Tusen tack!!!!

hemma    hemma2 

Jag la mig trött och lycklig i min egen säng igen.
6.40 på morognen vaknade jag, redo för att cykla. 
Det kliar i mina ben och sticker i kroppen som vill iväg.
Senare på dagen började till och med mina händer skaka.. Abstinen!!!
Ms Drössiger ligger isärskruvad i en väska och jag försöker få hjälp att skruva ihop henne igen.. bara för en tur runt kvarteret  😉

drössiger i väska