Kategoriarkiv: Tävling

Att vända misslyckande till styrka

Long time no seen. Tiden går fort när man har kul 😊 och jag ÄR en sann optimist!

Det är inte så ofta jag misslyckats med att ha kul men när tiden går så sakta så att varje andetag känns som en lång evighet… Nej det vill jag inte va med om igen. Så kände jag den 20 augusti när jag simmade på Ironman i Kalmar.

Efter mycket vacklande och krälande ur känslan av totalt misslyckande försöker jag att njuta av att ha deltagit och simmat igenom årets Ironman sträcka… INTE med bravur, men med livet i behåll. 

Nu när jag tänker på Ironman i Kalmar 2016 känner jag mig ändå lite stolt.

05.00 Före start på Ironman i Kalmar

Mäktigt helg i Kalmar

 

Jag har fått höra flera gånger att ”det kommer snart att släppa” och ”du kommer snart att tycka att det är kul och värt all träning”  Jag har jobbat hårt i tre år för att bryta min vattenskräck, jag har testat allt från terapi, tränat hårt och varit i vattnet 6-7 timmar/ veckan, lyckats med att bryta panik, misslyckats, tävlat och någon gång till och med tyckt att det varit kul att simma. 

Tyvärr gick det inte lika bra på min stora dag. 16 grader i vattnet, jag fick panik av sparkar och slag i trängseln, lågt blodsocker, kall… 

Men jag bröt inte och jag kämpade mig i mål på simsträckan trots att jag frös något fruktansvärt, va rejält nedkyld, hade panik och svårt att få luft, mådde illa och va ooootroligt rädd. 

DET har jag vänt till min seger! Jag lämnar simträning bakom mig och är nu en starkare person än innan!

Min cykelsäsong har känts jättebra i år och löpningen funkar perfekt igen utan problem med hälsporre!!! Rehab programmet jag tidigare bloggat om är absoluuut värt att lägga tid på! https://challengediabetesblog.com/2016/03/19/var-och-5-manader-kvar/

Skojigaste tävlingen i sommar va Master SM i Halmstad med min cykelklubb. Där knep Skoghallscykelklubb fina medaljer. Jag fick oväntat en bronsmedalj på tempoloppet. Och på partempoloppet tog jag och Sivan en bronspeng till och Anna och Sarah fick silvermedaljen. Otroligt kul med partempo! 

Master SM i Tempo i Halmstad

Starten på tempoloppet


Cykla och springa långt och snabbt får bli på en annan tävling framöver. 

Sista cykelturen innan inceckningen på Ironman i Kalmar.


Jag njuter nu av att träna precis vad jag vill och när jag vill! 

Suget efter att lära mig något helt nytt är sådär starkt igen. Och jag har hittat två nya favoritsporter- mountainbike och tennis. 

Som någon klok redan konstaterat… Det viktigaste är faktiskt inte målet utan vägen dit! Jag har lärt mig mycket, blivit starkare och haft kul. 

Nu ska jag ta en annan härlig väg och se vad målet kan tänkas bli. Spännande!

Annonser

Min första riktiga cykeltävling

Från att haft högt högt oreglerbart högt blodsocker och varit insulinresistent har jag nu den lägsta insulindosen jag någonsin haft?! Min diabetessköterska Kristina har hjälpt mig att få ordning på doserna och äntligen funkar det bättre!!! Nu jäklar ska det väll funka att skruva upp träningsdosen igen inför Ironman.

Jag ändrar inte doserna när jag tränar utan reglerar blodsockret med sportdryck och gels. Funkar superbra! Viktigt bara att man har med sig tillräckligt med energi på långa träningsrundor så man inte blir låg. Lärt mig av misstaget på GP loppet 😜

I år fick jag va åskådare till Göreborgsvarvet… svårt att stå brevid och mer pirrigt än att själv tävla. Det ser ju sååå kul ut och den fantastiska stämningen…

En helg med perfekt tävlingsväder! 

På söndagen va det dags att prova på första riktiga cykelloppet med tävlingslicens, Vänershof linjelopp. Vi damer kör 28km x 2 varv. Banan skulle va riktigt kul och delvist kuperad och jag kör med två starka klubbkamrater i Skoghallscykelklubb 😃 sååå kul! Allt kändes bra. 


Startade med ett blodsocker på 4.9mmol/l och så länge som jag får i mig kolhydrater som jag planerat så ska diabetesen inte va något problem idag 👍🏼

Laddad vid starten. På bilden med klubbkompisen Siv Inger.


Det blev en lugn start och vi laddade och väntade på tuffare körning. Efter 6,5km small det i bakdäcket och jag fick punka. Suck!!!!

Usch va ledsen jag blev! 😢 Blev upphämtad av en servicebil och tillbakaskjutsad till starten. Besviken!!!! Inte för att det gällde något viktigt men för att ALLT annat idag kändes så bra.

Ledsen och besviken efter punka 6,5km på första varvet idag. Släpp och ladda om!!!


Försöker tänka glada tankar!!!

…Det blir fler lopp och nu kan jag köra ett längre träningspass med skönt väder idag 😃

Mina lagkompisar i Skoghallscykelklubb Anna och Sivan kom 3a i damer 30 och 2a i damer 40 på lördagens GP-lopp. Grattis tjejer!!!


Mot nya mål… 

Kram!


Kroppen är inte en maskin.. men ibland går den på autopilot

Igår var det solig premiär för Värmlandsserien på landsvägs cykel ☀️ Det va ett GPlopp. GP står för Grand Prix och är en cykel tävling som körs på en kortare varvbana på 1-3 km ett visst antal varv.

Första riktiga värmen är här och man kan cykla med bara ben!

Jag har haft problem med mitt blodsocker de senaste veckorna. Jobbigt och man blir så sliten. Pratade med min fantastiska diabetessköterska Kristina och det ÄR tydligen många diabetiker som får problem med blodsockret när vi byter årstider..? Kan inte hitta någon vettig anledning.

Först va jag insulinresistent i flera veckor och hade högt blodsocker som va omöjligt att få ner trots att jag hade 40% extra insulin på min ”sjuk-dos” och de senaste dagarna har jag istället haft svåra känningar av lågt blodsocker. 

Innan starten på GP loppet hade jag druckit upp hela nöd-flaskan med sportdryck och nästan ett helt rör med druvsocker 😜 …Och ändå visade min cgm 3,8 pil ner. Jag tänkte att kolhydraterna borde kicka in vilken sekund som helst när jag startade. 8 varv på en 3,3km rundbana skulle vi damer köra. Det kändes segt och efter 5 varv tappade jag mina lagkompisar och all energi försvann plötsligt. Som tur var va vi två trötta som tappade och kunde hjälpas åt att dra. 

De sista hundra metrarna tog jag i så mycket jag kunde och hoppades att det skulle skjutsa igång blodsockret när jag kom i mål. Jag kände jag mig groggy och insåg hur lågt blodsockret låg. Jag hade lyckats cykla med 1.8mmol/l i blodsocker – ett värde som jag vanligtvis knappt kan stå upp med… Kroppen är otrolig!!!!

Läskigt lågt blodsocker under GP kl 18.30


Lyckligtvis steg blodsockret av adrenalinet när jag pustat en stund och fick lite juice.

Tjejliga på GP


Härligt iallafall att Värmlandsserien är igång och värmen på G☀️

Nya tag nästa gång! Njut av helgen och ledighet i sol!


Vasaloppet, öppetspår med Ski Team Novonordisk

Jag hade en mysig biltur upp till Mora i fredags med Fredrik i skid teamet. Klarblå himmel och strålande sol. Och det lovades hålla i sig heeeela helgen! Äntligen 90km i fint väder!!!! ☀️☀️☀️

Framme i Mora parkerade vi bilen och väntade vid Vasaloppets mål på bussen till Sälen. Så härlig stämning! Det blir en härlig känsla att komma fram till mål för 6e gången efter en dag i soliga skidspår.

Kul att träffa hela teamet igen och trots att många av oss varit sjuka de senaste veckorna så va vi alla samlade på lördagen inför öppetspår. Vi bodde mitt emot Vasaloppsstarten på mysiga Försgården. 

Vi kolhydratsladdade, vilade, vallade och testade skidor.

NovoNordisk gänget som åker öppetspår på söndag. Svenskar (Robin Bryntesson vinnare på kortvasan!), danskar (däribland Rikke Deng, den danska mästarinnan på 30km) kanadensare och vårt norska vallarteam 🙂

  

Teamkompisen Carl peppade mig att valla mina nysicklade skidor själv.

Vi testar fästet och skidorna i Vasaloppets 3km långa ”mördarbacke”

  

På kvällen presenterades diabetesteamet ”Ski Team Novonordisk” för de andra i NovoNordisk gänget. Jätteintressant att höra mina fantastiska teamkompisars berättelser om deras livsresor med diabetes och träning. Dr Peter Adolfsson och dietisten Stig Matsson berättade om sin diabetesstudie och hur vi skulle använda oss av deras idéer.

Susanna berättade om hur Ski Team Novonordisk har boostat och gett henne och oss andra mycket ovärderligt som diabetiker

 
 

Kristoffer visade bilder och berättade om sin resa och sin kamp och framgång med diabetes och träning

 
 

Skidåkaren Robin berättar om sin nya satsning

 

Det blev en tidig kväll efter en skön dag. Vi pratade ihop oss om morgondagen och kröp sedan förväntansfulla och beslutsamma till kojs med klockan ställd på 04.

Vi skulle åka så fort vi kunde med målet att ha ett bra blodsocker i 90km! 

Jag sov sååå gott och vaknade pigg. DET kan jag säga hör inte till vanligheterna. Mitt blodsocker höll sig bra hela natten trots balansgången med kolhydratsuppladdningen.

Mitt blodsocker under natten 20.00 -04

Peter och Stig  följer vårt blodsocker medan vi åker på sina mobiltelefoner med hjälp av en cgm knapp Dexcom G5, som läser av vårt blodsocker och skickar signaler till mobilen. Våra mobiltelefoner kan i sin tur ha fem följare via en app. Otroligt fascinerande och välkommen teknik! Tänk vad det kan underlätta för föräldrar som har barn med diabetes när de kan följa sitt barns blodsocker via sina mobiler på avstånd.

Det va -11 grader klockan 07 när starten gick. Jag och Susanna stog bredvid varandra och kände oss laddade. Eftersom jag fortfarande kände av influensan för ett par veckor sedan och Susanna precis blivit frisk från en jobbig förkylning så hade vi bestämt oss för att njuta av vädret och lyssna på kroppen och sikta in oss på bra blodsocker. Jag ville ta det jätte lugnt upp för ”mördarbacken” och känna på kroppen. Det kändes bra och jättekul att åka i så fina spår så det va bara att köra. Jag njöt och milen tickade på fort. 

Ungefär halvvägs började jag må illa och fick slå av på farten. Det började bli varmt i solen och plusgrader så jag plockade av mig mössa och varma handskar. Jag bestämde mig för att valla om för att inte behöva slita så i backarna. Det blev stor skillnad och jag funderade på varför jag inte vallat om tidigare.  

Min cgm som jag ställt in som varningsklocka när blodsockret blev högt eller lågt nästan obemärkt i min jackficka och jag hoppades att det va för att blodsockret va jämnt! 

Jag va stundvis rejält trött och bannade att formen inte va bättre när förutsättningarna va så fina, men när man kommer in på stadion i Mora känner man inget annat än ren lycka!!!

Jag är så stolt och glad över mitt team och att jag får va en i Ski Team Novonordisk och lära mig av de bästa inom diabetes och träning, Peter, Johan och Stig. 

När vi träffades efteråt kunde vi konstatera att det här va det bästa Vasaloppet.. Inte bara pga av vädret och tiderna, som va strålande utan för att vi klarar av jätteutmaningen att kontrollera blodsockret under 90km skidåkning!!! 

Mitt blodsocker höll sig jämnt hela loppet mellan 4,6 i Sälen och 9mmol/l när jag nådde Mora.

Personbästa tid med 6.24 ☀️

 

Jag och några av mina teamvänner, Carl, Olle, Ola och Kristoffer

  
 


Morzine till Geneve, dag 9 -Sista dagen!

Vaknade med blandade känslor.. Stolt och glad över att allt gått så bra men också lite ledsen för att cykelturen alldeles snart va över. Det är som att leva i en annan, surrealistisk värld när man får vara med om en sån här utmaning. Skönt att bara fokusera på en sak.. cykla.

Visst man va sliten i kroppen, men samtidigt så va vi nu inställda och redo att gå upp- äta en stor frukost och sen cykla en hel dag 😊  Mitt och alla de andra diabetikernas blodsocker va nu anpassat till att leva så.  Vi äter ungefär 7500 kalorier/dag och jag minns från förra långcylelturen 2013 att det va en jobbig avvänjning och abstinens att ta sig ur när man kom hem.

Ja vad kan man säga om den här bilden ÖVERTRÖTT??!

Första berget för dagen med den kända  toppen ”Col de Jeux Plane” har varit med i Tour De France 11 gånger. 11km till toppen och 700 höjdmeter.

Jag och triathleten Luka från Croatien uppe på en alptopp

Andra berget ”Col de la Ramaz” Vi nådde topp efter 15,7km klättring, 978 höjdmeter och en brant avslutning. På toppen va det matstopp och samling för att njuta av den helt fantastiska utsikten.

Fredrik bjöd på potatis?! på sista matstoppet

Mat och vila innan allra sista toppen

Det blev varmare och varmare och vi hade 40km och en allra sista topp kvar till gränsen i Sweizch där vi skulle samlas och cykla med poliseskort till mottagningen i Geneve.

Jag minns precis hur jag kände när jag tittar på den här bilden.. Vid foten av det sista berget mitt i ingenstans, över 30 grader varmt och alla hade slut på vattnet. Det känns spöklikt öde och folktomt fast det är mitt på dagen. Vi hittar en drickautomat ute på gatan men ingen har några pengar heller.. Då från ingen stans dyker en av våra bilar upp trots att vi trodde att alla hade passerat för att vänta uppe på toppen av sista berget ”La Croisette”… Ut stiger fysioterapeuterna Craig och James till vår undsättning 😃 om man inte tyckte de va fantastiska på att peppa oss cyklister innan så fick vi bevittna det nu. De delar med sig av sitt vatten och skramlar ihop 1 euros mynt till iskall dricka i automaten till oss allihop. Vilka hjältar och vilken lyckokänsla! Den Coca Cola light drickan glömmer jag ALDRIG!  🙏

Jag kommer heller aldrig glömma hur lycklig jag kände mig när jag kramade ur den sista energin och nådde den SISTA toppen efter 7km med flera ramper på upp till 20% lutning. Wiiiiiii!!!!


Stämningen  va på topp och vi längtade efter att få cykla ända in i mål.. Bara en brutalt brant och väldigt smal väg med 28% lutning nedtill Geneve. Vi skrattade och skojade om att vi haft sån tur med vädret som hotat med riklig nederbörd. Någon konstaterade ”Vi fick vår beskärda del den första dagen då det fullkomligt öste ner på oss såfort vi lämnade Bryssel”

Vi släpptes iväg i små grupper för att vägen ner till samlingen vid gränsen skulle bli smidig.
Minuten efter att min grupp fick starta satte det igång och ösregna… Vi fick försiktigt bromsa oss nerför.
På grund av regnet och fokus på att bromsa så missade vi nån skylt och körde fel så vi fick klättra upp några hundra meter igen för att hitta tillbaks. Tänk vad några hundra meter extra kan kännas mentalt ”över motigt” när man är sliten.
Jag är glad för att jag och några andra va så försiktiga trots att vi var kalla och trötta.  Några cyklister som bestämde sig för att köra på för att inte frysa så länge, hittade vi huller om buller och sönderskrapade i en kurva längre ner 💖 Aj!
För dem blev det säkert en ännu längre väntan vid gränsen där vi sökte skydd mot regnet och inväntade poliserskort på motorcyklar.

Trots allt va stämningen god. Vi insåg att vi bara minuter bort hade klarar den sista dagen på en stor utmaning..

Måååål! Efter en tuff avslutning va det desto härligare att genomblöta med glädjetårar rinnande nedför kinden få parkera cyklarna och kramas.

I Jardin Anglais blev vi mottagna som hjältar av borgmästaren, några familjemedlemmar, reportrar och diabetesförbundet. Vi såg verkligen ut som härjade krigande hjältar allihop idag 😜

Deltagare från hela världen som cyklat mHelath Grand Tour 2015


Efter tal och mingel blev vi eskorterade till hotellet för varm dusch och middag innan kvällen avslutades med fest så länge vi bara orkade. Man har alltid mer kraft än man tror.. Även i det här fallet 😉


Det finns nog inget som går upp emot känslan att klara av ett uppsatt mål! och att sedan få dela det med vänner.. FANTASTISK!

Otroligt glad och stolt över att få vara med om den här utmanande och inspirerande cykelturen! Att kunna delta i en omfattande diabetesstudie för att hjälpa andra. Häftigt att få se och uppleva hur tekniken gör det så mycket lättare att leva med diabetes typ 1.

Jag har lärt mig massor och fått många nya vänner för livet! ❤️
Jag upplever att vi allihop lyckades otroligt bra med att kontrollera vår diabetes. Ser fram emot att få ta del av studien och resultaten framöver.

Vi delar alla samma tro på att vi kan och kommer övervinna diabetes!


Dag 8, Yverdon Les Bains to Morzine – min favoritdag på mHealth GT 2015

Näst sista dagen  på cykekturen. En dag som innehöll allt, ”Rolling hills” på förmiddagen och klättring i Alperna på eftermiddagen. 25 grader varmt och helt fantastiskt kul!

 

”Rolling hills” i 40km innan vi va framme vid enormt vackra vyer runt Geneve sjön. Kändes som om vi cyklade bland molnen. Kroppen och blodsockret hade vant sig bra vid att cykla länge varje dag. Förre pip och vibrationer från min cgm (knappen som mäter mitt blodsocker och sänder signaler till en mottagare om blodsockret blir högt, över 8,9 mmol/l eller lågt, under 4,4 mmol/liter) -bara det gör ju att det känns som om man är uppe i det blå 😊

 

Här har ni den färgglada alltid sjungande fransmannen Denis i byxorna alla pratade om 😊 Härligt med annorlunda människor! Denis cyklar mHealth för sin 8 åriga son som har diabetes typ1.


Den första toppen ”Pas de Morgins”  en Tour de France sträcka, bjöd på 16,3km uppför och 955 höjdmeter 😃 Vi blev fotograferade på toppen av vår fotograf Liesebeth. 

   

 

   

Nästa topp va lite kortare och brantare ”Col du Corbier” helt i min smak!


 

Min grymma rumskompis Anna ❤️

 

Sen fortsatte vi att klättra upp till skidorten Morzine där dagen avslutades på ett typiskt fjällhotell. Morzine va den avslutande sträckan av stage 8 i Tour de France 2010. 

Vi fick i vanlig ordning väga och mäta oss samt tanka över våra cgm mätare men sen hann vi njuta vår recoverydrinkar i solen innan det va middagsdags.

     

 

Helt ljuvlig och minnesvärd dag som avslutades med god middag och ett glas vin. 


Dag 5, Troyes to Langres -spara krafter till dagens avslutning, byn uppe på berget.

Vaknade utvilad och laddad för dagens tur. När jag öppnade appen för att skriva in vad jag ätit till frukost såg jag att nattens sömnpoäng, som klockan vi har på oss mäter, va högre än vanligt också- 89%. Ett bra tecken!  Kan behövas idag när det blåser 14 m/s och lutar uppför. Så här ser dagen ut..IMG_9877

En dag i uppförsbacke i den franska landsbygden som avslutas i den lilla bergsbyn Langres uppe på en brant bergstopp (15% lutning upp)

På förmiddagen, som inte va lika backig passade det perfekt att cykla i klunga. Vi va 15 cyklister som cyklade i hop i par för att spara kraft i blåsten. Vi hjälptes åt att dra där fram och det gick riktigt smidigt. Trots att det gick uppför kunde vi hålla 29km/h i snitt till första matstoppet.

IMG_9898

Mekanikern Edd i mitten av bilden hjälpte mig att justera cykelinställningar för att förhindra mer problem med nacken.

IMG_9885

Jag kände av nacken och axlarna så det va underbart att få massage efter lunchen idag. På eftermiddagen fick jag även hjälp med en ”bikefit” och vi justerade sitthöjden och styret. Skönt att få hjälp av duktiga människor. Fysioterapeuterna & mekanikerna som är med oss är fantastiska!

IMG_9903-2

Craig fixar till min ömma nacke


IMG_0277

Anna får hjälp av James med sitt onda ben

Efter lunch byttes terrängen till mer kuperad och den sista biten upp till bergsbyn Langres va oväntad tuff.

IMG_0273

Den söta byn Langres är känd för sin ost som vi fick smaka av. Gott! Vi laddade med massor av pasta inför den längsta dagen och den första stora klättringen imorgon som avslutningen på stage 2