Svängigt

…och då menar jag inte mitt blodsocker. 

Livets upp och nedgångar påverkar ju också blodsockret.. Stress, glädje, oro och värk..

Ni som känner mig vet ju att jag verkligen är en känslomänniska ( som tur är oftast glad) vilket ställer till min önskan om jämnt, stabilt blodsocker. Förra veckan har bjudit på mycket och starka känslor för att inte prata om vad den här veckan kommer göra… 

Vet ni på rak arm vilken ägodel som är er bästa och som ni aldrig vill va utan? Jag kan utan tvekan säga att det är min cykel jag hade valt!!! (Och sen kanske min bil och spikmattan) ..Orkar knappt tänka på hur klumpig jag va och antagligen väldigt stressad som råkade köra under en bro med cyklarna på biltaket förra veckan 😩 Ni förstår säkert hur det gick med biltaket, takräcket och.. framförallt min älskade cykel!  Våra cykelturer är över för alltid!

  

Det sista vi gjorde va att tävla i duathlon på I2IF cuppen i strålande solsken. En riktigt trevlig och skojiga deltävling – 5km löpning-20km cykel och 2,5km löpning. (Skönt att slippa simningen fortfarande) 

Jag sprang för första gången i år utan att känna av hälsporreinflammationen ett enda steg 😃 Vilken härlig känsla!  Fantastiskt kul att växla från löpning till cykel men väldigt jobbigt att sedan växla till löpning igen och försöka springa med ben som inte springer och känns som två stockar. Där behöver jag definitivt mer träning. 

Jag lyckades ha stabilt blodsocker hela loppet, om än lite högt i starten, 8,4mmol/l.  Idealiskt är ett blodsocker mellan 4 och 6 vid start. Jag drack sportdryck med 60g kolhydrater i 500ml vatten under cyklingen och jag sänkte aldrig basdosen. Jag kom i mål efter 1 timme och 13 minuter med 6,9 i blodsocker.  Skönt när det funkar!!!!

Jag svävade på moln och kände mig hoppfull för långa morgonlöpturer i skogen framöver igen. Hoppas!!! Som jag har slitit med att bli bättre och kunna springa- en träningsform som man kan ta till överallt.

  

Hoppas också att jag kommer hitta en ny cykel väldigt snart!!! ✊ Jag har ju så mycket kul cykling inplanerad i sommar och samma dag som jag kraschade cykeln fick jag min tävlingslicens ( snacka om att strö salt i sår)   

  
Att skiljas från MS Drössiger, som jag brukar kalla min cykel, är en stor och jobbig grej för mig men pyttelitet och obetydligt i jämförelse med min kommande känslostorm.. Att bli moster igen!!! 💗💗💗  Snart är hon här…