Kategoriarkiv: Okategoriserade

Dag 3, Reims to Paris -167,5km kvar till vilodagen

Varje dag startar vi med att kolla hur sömnen varit, blodsockret, blodtrycket, väga oss, dokumentera fett/muskelmängd och mäta oss runt midja och höfter. Vi skriver även in allt vi äter och dricker under dagen i en app där allt sammanställs i diagram.  Detsamma gör vi när vi har cyklat klart på eftermiddagen och kommer fram till hotellet. 

   


Vi har diabetessköterskan Carin och en doktor med oss hela resan.

  

Diabetessköterskan Carin finns vid alla matstopp


 

Dr simon som är en riktigt stark cyklist också

 

Dagens etapp 167,5km in till Paris

  

 

Denis, Pete & Simon

 
Nu närmar vi oss Paris. Jag som inte är så van att cykla i storstäder oroade mig lite hela dagen men vi skulle komma in till hotellet mestadels via en cykelbana efter en älv och det gick jättebra. Så mysigt hotell nära Notre Dam som vi skulle spendera natten och vilodagen på.

 

Frans (NL) och jag cyklade ihop från Bryssel till Barcelona 2013 också

  

Bron över till cykelvägen till Paris


  

  

Efter 20 km cykelväg va vi där! 😃
 


Dag 2, Cambrai to Reims -Champagne regionen

Sovit gott och haft ett bra blodsocker i natt. Det brukar ta tre dagar innan man har koll på blodsockret och hur man reagerar på långa cykelturer varje dag. 

Avfärd 08.00 Redo för dag numero två 😃

 

Hela cykelturen är skyltad för att vi inte ska cykla fel. Skyltarna sätts upp tidigt på morgonen varje dag.

  

Dagen började med en vacker backe med 12% lutning genom vackra små franska byar med skällande hundar.

Vi cyklade mot Reims som är hjärtat i den franska champagneregionen.  Ju närmare vi kom slutdestinationen desto fler vinfält.

Ungefär var 4e mil är det vatten och matstationer. Halvvägs in på dagen får vi lagad mat ute i det fria. Smakar så obeskrivligt gott! 

      

Imorgon är det tredje dagen på cykel och som avslutar första delen av tre i Paris. De flesta cyklister på mHealth cyklar en ”stage” så några ska lämna oss och det kommer nya cyklister för ”stage 2” 

Här är lite bilder som vår fotograf tagit idag. 

   

    

  
 

Skönt med wiifii på hotellet. Nu ska alla grejer -telefon, klocka, pulsband, cykeldator och cgm (som visar blodsockret på en enhet jag har med mig på cykeln ) laddas för imorgon. Nattis! ⭐️⭐️⭐️


Dag 1, Bryssel till Cambrai- med poliseskort

I natt har jag sovit som en klubbad säl med pulsband, cgm och en klocka som mäter sömnkvalitén. 

Klockan visar sömnpoängen efter varje natt beroende på antal procent djupsömn ”Deep sleep” som ger återhämtning för muskler och procent REM-sömn som återhämtar hjärnan. Väldigt spännande att se hur sömnen påverkar hur mycket vi orkar dagen efter.

Efter en brakfrukost på hotellet skulle vi mötas upp på ”Parc du Cinquantenaire”
för presskonferens, intervjuer och fotografering innan starten med poliseskort ut ur Bryssel.  

Alla mHealth cyklister som startar i Bryssel på ”Parc du Cinquantenaire”


 

Delar av ”Team Orange” med 10 stycken diabetiker typ1

 
 

Med min pärla ”Merckx Mourenx 69”

  

 
  
Det va härligt när vi kom ut Bryssel och kunde cykla på mot Cambrai i Frankrike. Jag blev förvånad över hur lätt det gick trots 8m/s motvind och regn. Vi kom fram till lunchtältet precis lagom för att komma undan det värsta ösregnet. Pasta, salami, brieost, oliver, tomatsallad och lax i massor. Mums!  Det gjorde inget att stanna där och äta ett tag.

cykla ”pavé” i blötan va en riktigt skumpig upplevelse .

 

När regnet lugnade sig gav vi oss iväg igen. Underbar känsla att ha energi kvar när vi rullade in till hotellet i Cambrai efter 162 km. 


En resdag med sju byten mot äventyr

So far so good! 5 byten för att ta sig till Bryssel kändes lite svettigt men resan gick smidigare än väntat 😃

Höjdpunkten på den regniga resdagen va den genomgoa busschauffören på byte nr fyra. En sann gentleman! Han såg förkrossad ut när jag själv bar upp den stora cykelväskan på bussen. När de va dax att gå av, stängde han av motorn och tog några stora kliv bak i bussen för att hinna hjälpa mig av med cykelväskan. Han öppnade bussdörren och visade med en gest att jag skulle gå av först och han skulle ta hand om väskan… Sen tog han sats för att hoppa av bussen och sprang med den 30kg tunga väskan ända fram till flygplatsdörren ungefär 70 meter därifrån. Det såg verkligen kämpigt ut och väskan va nästan lika hög som mannen. Jag sprang efter och skrek ”My suitcase has wheels Mr!!!” 

Det finns allt sanna gentlemän kvar både här och där i världen! Man blir lika glad varje gång man träffar på dem! Den goa mannen såg nästan exakt ut som Josef Fares pappa 😍

    

Nu är jag äntligen framme på hotellet i Bryssel. Så härligt att träffa mitt team och gamla vänner! Ikväll ska vi få information om studien och få igång alla häftiga apparater som vi ska ha på oss för att hålla koll blodsockret. SPÄNNANDE!!!

  
 

Intressant föreläsning om studien jag och 20 andra diabetiker ska va med i under cykelturen från Bryssel till Geneva

 
Hörs snart igen! 


Imorgon kl 08.00 går starten

Nu är jag påväg! Pirr pirr i magen. Otroligt laddad!

Det här har jag framför mig 🙂

Imorgon klockan 08.00 startar vi i Bryssel. 21 diabetiker ska cykla hela sträckan, alla tre etapper för diabetesforskning, 1500km och 22.000 höjdmeter till Geneve 😃 Studien kommer va en av de största hittills! Känner mig privilegierad. mHealth Grand Tour har 100 cyklister från 22 länder i år!!!

Jag längtar så efter att få cykla efter 10 dagar i totalvila. DET är ingen lätt grej, men tycks ha hjälp för infektionen försvann och persen med Bältrosen hoppas jag att jag kan lämna hemma!

Hoppas att detta är ett bevis på att det funkar, ett tecken till mig att VÅGA vila mig i form… Vila längre än jag tror att jag behöver trots att kroppen blir stel. Lätt yoga, stretchövningar sant min gudomliga spikmatta har hjälp mig! 

En ny insikt- Det blir lika rörigt, men det tar helt klart längre tid att packa lite… EN ryggsäck med alla nödvändigheter för en 11 dagars resa 😁 … Men jag gjorde det! ✌️ ( I den stora väskan ligger min fina nya cykel ”Merckx Mourenx 69”- att få ihop den igen blir ett äventyr i sig.)

  
Så här lite packning borde man väll bli tilldelad något pris för?! 

Cykelkläder, hjälm, regnkläder, myskläder, galaklänning, skor, insulin och medicinnödvändigheter- ni diabetiker vet att det krävs endel grejer och extra grejer när man reser som diabetiker typ 1. En extra Animas pump har jag lånat med från Rubin Medical. Känns tryggt om något skulle hända. Ska du ut och resa med din pump finns info om hur du lånar en extra här Resa med Animas insulinpump

  
Resa, äta och ladda mentalt!

Lämnar ett regnigt Sverige och flyger mot äventyret. MHealth Grand Tour 2015 here I come!!!!!


”Helvetets eld”

Känslan av att va stark och på topp har likt sommarvädret bytts ut till en helt annan känsla..

Tror allt började förra tisdagen innan ett tempolopp som jag skulle va med på med min nya snabba cykel. Jag hade sett så fram emot att få cykla snabbt på den skojiga ”ramp-liknande” banan. Men jag va så trött och kunde inte tagga till hur jag än försökte.. Olikt mig! 

Blodsockret va högre än normalt så jag misstänkte att en infektion va på intågande.

Det kändes ändå ok under loppet men när jag kom hem kom huvudvärken, jag kände mig febrig och helt slut. Dagarna efteråt kändes huden öm och att ha kläder på kändes obehagligt. Jag skippade bh och hade bara en stor t-shirt på mig när jag kunde. Tur det va soligt och varmare väder då 😉

Jag kände mig inte riktigt sugen på någon annan träning än yoga och lätt cykling så det har jag gjort mest de senaste dagarna- olikt mig.

Jag har fortsatt med morgonyoga hela sommaren fram tills nu, har gjort underverk med min stela kropp

  

Glasspaus i Skived på 71km mysrundan på nya cyklar ”Merckx Mourenx 69” x2

 
Det började bränna och värka i bröstkorgen dagen efter ett styrketräningspass. Jag tänkte att jag måste ha sträckt mig eller fått inflammation i muskelfästet vid revbenen efter många tunga ”kettlebell swing” 

Det blev värre och värre. De tre nedersta revbenen värkte mest och det började göra ont när jag andades. När jag nös trodde jag att jag skulle svimma så jag blev mer och mer säker på att jag fått en fraktur på revbenen. Det börjar ju värka först en vecka efter en revbensfraktur och andra dagen ska va värst. Hur mycket jag än klurade kunde jag bara inte komma på när/var hur jag skadat mig?…

Andra natten med värk va fruktansvärd. Det bränner och hugger i nedre bröstkorgen, sidan och ryggen. Smärtan är så intensiv så jag bara ville skrika rätt ut. 

Jag och hela kroppen minns olidlig smärta som aldrig tar slut.. Bilder och känslor från tiden efter bilolyckan 2001 då varje dag va fylld av värk tills jag åt så mycket mediciner att jag inte kom ihåg något av dagarna. När jag försöker mota paniken genom att andas lugnt upptäcker jag att det är ungefär var tredje andetag som värker mest. Jag är sedan min olycka 2001 väldigt försiktig med tabletter mot värk. Det va riktigt plågsamt att ta sig ur år av morfinbrukande men nu stoppade jag i mig alla värktabletter jag kommer över i medicinskåpet 

…men inga värktabletter hjälper längre. Försöker snyftande ringa till sjukvårdsupplysningen för att få veta HUR jag ska klara mig igenom natten? Det va skönt att höra en röst och jag vet inte riktigt hur damen i luren förstod vad jag sa men ”ta värktabletter och testa is mot revbenen” fick jag till svar och rådet att kontakta vårdcentralen på morgonen. Det va en låååång jobbig väntan till morgonen. Trodde aldrig jag skulle kunna ta mig upp ur sängen igen men konstigt nog lättade värken och jag tog mig iväg för att träffa min läkare på vårdcentralen.
Min husläkare är jättebra och hon lyssnar på vad man säger. Jag hörde själv hur knasiga det lät när jag berättade ”jag tror att jag brutit revbenen men kan inte komma på vad jag gjort.. Det ömmar när jag andas och på nätterna har jag olidlig smärta som gör att man skriker rätt ut.. Inga värktabletter hjälper.. Idag har jag även ont längre upp på bröstkorgen, sidan och mot ryggen. 

När jag tog av mig tröjan för att visa frågade min läkare vad jag gjort på ryggen? ”Jag har nått konstigt eksem som jag smörjer med kortison – det sitter så dumt så det är obehagligt att ha kläder på sig”

Min läkare ringde efter en kollega och de verkade båda överens om vad jag råkat ut för.

”Du har fått Bältros” berättade min läkare. Det förklarar smärtan du berättar om. Det är ett virus som finns i kroppen efter att man fått vattenkoppor.

Jag visste verkligen inget om Bältros eller Hellvetes eld som det också kallas. Det är oftast äldre som drabbas och människor med dåligt immunförsvar. Vi som tränar hårt och mycket låter vårt immunförsvar ligga på gränsen till att brytas ner efter påfrestande pass. Återhämtningen är A och O för att hjälpa immunförsvaret och inte bli sjuk.

Läkaren berättade att det finns bromsmedicin som lindrar och förebygger komplikationer men det måste sättas in inom 72 timmar efter insjuknandet för att ge effekt. Varför hade jag inte uppmärksammat kroppens signaler tidigare?!

Mina utslag va mer än tre dagar gamla. Jag fick morfintabletter och värktablett mot nervsmärtan och jag hoppas hoppas att det kommer hjälpa mig med smärtan för den är outhärdlig nattetid!!!

 

Bältros utslag ser inte mycket ut för världen, sitter oftast på en sida av kroppen och sägs bränna som helvetets eld .

  

… och jag som aldrig mer ville ta till mediciner.. nu skulle jag ta precis vad som helst för att slippa värken!

 
Tredje natten va precis lika jobbig som de första nätterna trots att jag åt min medicin, men jag tycker att dagen idag har varit lite lindrigare från ”huggen” i bröstkorgen. Hoppas de hjälper efter några dagar.

Jag vill gärna komma i kontakt med er som fått Bältros i min ålder. Behöver verkligen få lite tips och svar.

Läkaren kunde inte säga hur lång tid det tar att bli bra.. bara att min ”unga” ålder är till min fördel och förhoppningsvis att jag är vältränad. Hur spelar min diabetes in?

Hur mycket av nervsmärtan försvinner och när? Tar det några veckor? Ett halvår? Flera år? 

Kan man på något sätt få lindring av värken utan mediciner? Förhoppningsvis kan jag träna snart och byta morfin mot endorfiner 😃✊ Längtar!!!

Jag läser allt jag kommer över utan att bli klokare. Det finns mycket att läsa om nervsmärta som komplikation av diabetes. 

Ännu en stark anledning att va extra rädd om sig som diabetiker och göra allt för att ha ett stabilt blodsocker. 

Bra att veta är att man bara kan få vattenkoppor (om man inte har haft det tidigare) av nån som har bältros, inte bältros!!!

Bältros

Jag håller er uppdaterade ❤️


Jag är med cykel igen Jippiieee!!!

Det där med att hitta rätt cykel, en snygg, snabb och framförallt bekväm cykel, har varit himlans jobbigt och tagit upp mycket tid och energi i veckor men efter idag är jag övertygad om att letandet är över och träningen mot mitt mål kan fortsätta 😃Äääääääääääntligen!  Tack Andre på Pcyklopat.se för service, råd och supporten ❤️

Jag är helt såld på min Merckx Mourenx 69 ✨ döpt efter cykellegenden Eddy Merckx med 525 vunna lopp! 1969 vann han Tour de France sträckan från Luchon till Mourenx med 8 minuter!!! Hans största seger enligt honom själv.

 

Ja jisses det va skillnad i känslan att cykla tyckte jag! 

Premiärturen blev på Värmlandsseriens GP lopp i Arvika. En 2,6 km lång varvbana som vi körde 10 varv på. Annorlunda och där med svårt att veta hur man ska ta hänsyn till diabetesen. Det är omöjligt att hinna tillföra kolhydrater under cykelloppet så blodsockret måste hålla sig bra för att orka köra för fullt. Blodsockret va 9,1 vid incheckningen så jag tog 1 enhet extra, ångrade mig lite och drack lite juice. Startade med 8,3 mmol/L i blodsocker. Lite högt för att kunna prestera optimalt.

Det är lite läskigt att svänga runt konerna i hög fart och utan att bromsa för mycket.  Svängarna börjar yviga men brukar bli bättre och tightare för varje varv. Med min Mourenx va det ännu roligare och så mycket lättare att svänga tight. Tjohoo! 

Blodsockret höll sig jämnt hela loppet och i mål 7,6  Det är när man gör sånt man inte är van att göra som jag tycker att det är svårast att ha diabetes eftersom man inte är förberedd på hur blodsockret reagerar. 

I spurten på motvindsrakan kände jag att jag satt perfekt på cykeln, hon är stabil och all kraft går ner i pedalerna. Ska bli spännande att testa ”Morran” uppför också 😍

 

Jag och klubbkompisen Carina innan start

 
  


   
 

Visst ser det roligt ut? GP är nog det skojigaste lopp jag vet på cykel! Speciellt nu när tighta svängar är lättare ❤️

 

 

   


Livsviktigheter

CGM (kontinuerlig blodsockermätning via en knapp som jag har på armen) är definitivt hjälpen som behövs för att kunna hantera  Diabetes typ 1 på bästa sätt!!!

Jag vet inte hur jag ska klara mig utan någonsin igen???!  Varje gång knappen slutar att fungera känner jag mig sååå vilsen. Att jag har ett litet kontrollbehov spelar säkert in 😜 

En CGM har garanti för att fungera 1 vecka men jag brukar byta efter två veckor eftersom den oftast börjar mäta felaktigt först då. Idag råkade min CGM på armen olyckligt trilla av när jag skulle kramas med min son.. Den hade snart suttit 1 vecka och tejpen som håller knappen på plats behövs oftast tejpas extra då. Det hade jag inte hunnit gjort än 😥Hemska tanke att inte veta åt vilket håll blodsockret svänger och kunna parera med mat och insulin.

Genom att ställ in vilka målvärden jag vill ha varnar min insulinpump genom pip och vibrationer då blodsockret stiger över eller sjunker under bestämda värden. Idealet är att lyckas hålla blodsockret inom gränsvärdena 4.4 -8,9 Eftersom mätningen är ca 20 minuter fördröjd mot realtid hinner man då mota både för högt och för lågt blodsocker 😃

Jag har haft en infektion och lite halsont några dagar så då har mitt blodsocker varit högre än normalt även om jag försökt fixa genom att höja min insulindos.  Då försöker jag tillåta mig lite högre blodsockersvärden genom att höja det övre gränsvärdet så att jag kan få sova ut på natten utan en pipande varnande pump. Sömn är ju minst lika viktigt för att bli frisk. När blodsockret sjunker till normala värden igen vet man att man snart är bättre. Så skönt att se!

  

För er som vill sätta sig in i hur det är att leva med diabetes i ett dygn kan jag tipsa om en sms tjänst som en diabetesvän upplyste mig om. Smsa DIABETES till 71515 och testa… 

VIll varna er om att det inte bara är mat, insulin och träning som påverkar blodsockret. Stress, värk och humöret är andra detaljer som får det att svänga…

  

Min nyfunna kärlek för yoga har haft en bra inverkan på blodsockret. Jag yogar 30 minuter varje morgon och är imponerad av resultatet. Stabilare blodsocker hela dagen och den härliga känslan av att bli mjukare, smidigare och starkare i kroppen för varje dag!

Idag testade jag och barnen Power yoga vid vattnet. Duktiga instruktören Lisa körde ett tufft pass för oss och stela klubbkamrater som tävlat VM i triathlon i helgen. Yogan va både avkoppling och hård träning idag. 

Det glädjer mig så att jag, som verkligen har varit världens stelaste sedan jag va liten, helt plötsligt får känna på hur det är att va riktigt smidig. Känner för att ringa upp mina gamla barndomskompisar och berätta 😊✌️

   

  

 

Eftersom jag inte har någon cykel just nu, förutom den förstora racern som ger mig ryggont, så blir det mycket annan träning och mer yoga. Jag försöker att inte löpträna mer än två gånger i veckan medan jag vänjer mig vid längre löpturer. Igår sprang jag 15km utan att känna av värk i hälen under hela turen!!! Tjipptjolahoooo👌 Det är först när jag tar av skorna som jag får ont.

Nu blir det sängen innan jag ska studsa upp igen och ge mig själv den bästa starten på dagen!!!! ☀️


Sveriges nationaldag och dalahästar

Sveriges nationaldag idag och hur kan man fira det bättre än att njuta av Sveriges vackra natur! 

Det verkar vara många som firar på någon av alla skojiga tävlingar och motionslopp som utspelar sig idag.  Vår triathlonklubb har sitt mästerskap och deltävling tre på I2cuppen. De flesta av barn- och ungdomar  jag är med och tränar ska få testa sin första duathlontävling. Där hade man också velat va och hejja på.

Men jag fick en startplats till den slutsålda 47e upplagan av Siljan runt av en vän, som jättetråkigt nog skadat sig i en cykelolycka på Mallorca. Tusen tack Jan!!!! 🌹 Så snällt att tänka på mig! Läk ihop fint nu!

Det är verkligen ett fint cykel-lopp runt sjön Siljan. Många man pratade med hade cyklat många gånger tidigare. Alla som genomför loppet får en specialtillverkad dalahäst och de som cyklat 10, 20 eller 30 gången får en riktigt stor dalahäst. En sån vill jag också ha!

 
Jag satt i bilen upp till Sollerön och försökte tagga till efter alldeles åt skogen för lite sömn den senaste tiden. Oturligt nog vräkte regnet ner men väderprognosen sa duggregn så jag hoppades att det skulle bli bättre, annars hade jag klätt på mig fel för 126km på cykel. När jag hämtade nummerlappen va mitt blodsocker 6,2 -helt perfekt! 😃  Det blev något högre vid start som vanligt eftersom det blir en stress för kroppen  när man står och väntar på att få ge sig iväg. (Bra, då hade jag äntligen taggat till)

Jag kände ingen annan som skulle cykla 120km sträckan så jag blev jätteglad när jag kände igen ansikten och hittade en grupp att cykla med efter några mil. Det verkade som väderprognosen inte stämde.. Regnet fortsatte att ösa ner hela cykelturen och det va kallt åt fingrar och tår trots att det iallafall va runt 10 grader. Ett mycket gott tecken va att min CGM (kontinuerlig blodsockermätning genom en knapp jag har på armen) va knäpptyst. Den vibrerar om blodsockret sjunker under 4,4 och piper om blodsockret stiger över 8,9. Ett helt perfekt hjälpmedel, speciellt idag. Jag behöll min normala basdos insulin och fyllde på med ca 70g kolhydrater/ timmen från sportdryck och gels. 

Vi cyklade förbi söta dala-byar och det fanns mycket att avleda frusna tankar med. Förutom att jag frös kände jag mig glad att sadeln satt ordentligt fast idag 😉 Cykeln funkade bra och jag kände mig ganska stark. De sista tre kilometrarna va stadigt uppför. När jag kom i mål som första dam och (totalt 12a) fick jag min fina första dalahäst och såg att blodsockret varit helt perfekt hela cykelturen. Lycka!!! 

…Och att byta till torra kläder och äta en smarrig hamburgare efteråt är fantastiskt! Det här vill jag göra om i solsken ☀️☀️☀️

   

Min första dalahäst

 

Perfekt blodsocker hela loppet. 8.30-12.24

 


Cykla två lopp utan cykel..

Trots att jag inte har nån egen cykel nu har jag kunnat cyklat två tävlingar den här veckan 😃👍

Det vräkte ner regn och blåste kastvindar hela söndag och måndag men på tisdag eftermiddag när det äntligen va dags för deltävling 2 i Värmlandsserien tittade till och med solen fram. Det va dags för tempolopp på en skojig lite kuperad två varvs bana i Hynboholm. Jag fick låna Tina, i cykelklubbens tempocykel. Så kul och första gången jag testat en sån. Tusen tack!!!! 🌹 Blodsockret va högt och energin låg men utöver det är jag glad över fler poäng och en andraplats ..och för regnuppehållet! Såfort vi va klara fortsatte det regna igen. (på bilden jag och snabba Carina ✌️Trötta men glada i regnet efter loppet)

Den här veckan har jag letat febrilt efter en ny cykel till helgens lopp. Jag har läst på om märken och komponenter. Vilken ur-djungel!!! Ju mer man gottar ner sig desto krångligare är valen. Olika aerodynamiska ramar, olika kolfibersorter och sammansättningar, komfort, snabbhet, styvhet, nytt, begagnat… elektriska växlar eller inte? Mått hit och dit, mm mm i oändlighet…

  
Hittade tillslut en begagnad cykel jag föll för, en Specialized S-works Tarmac SL4, men jag ser ut att ligga PRECIS mellan två storlekar. Gahhh! Ägaren va superschyst. Vi ändrade lite inställningar och han lät mig testa cykeln på Valmetrundan 70km. Fick hem cykeln på fredag em men kunde inte förmå mig att ta med mig cykeln ut på en provtur i regnovädret. 

När klockan ringde på morgonen sken solen och asfalten va nästan torr. Magi! Jag va så förväntansfull att få testa den nya cykeln. Blodsockret höll sig stabilt och bra 😃 Alla tecken på att det här skulle bli en toppendag!

  
Vid start låg blodsockret på perfekta 5,3!  Jag kände mig pigg och längtade efter att bilen som eskorterade oss cyklister genom vältrafikerade områden i starten skulle släppa iväg oss. Efter 15km fick vi äntligen dra på. 

Tills vi kom till de beryktade Kilsbackarna (typ halvvägs) hade jag inga problem att hänga med tätklungan och de små rycken som pågick. Det blev inte nån ”klungkörning” då man hjälps åt att hålla farten och turas om att dra längst fram. Jag började jag känna mig trött i långbacken och såg på min CGM att jag då hade blodsocker upp mot 10mmol/l och behövde mer insulin.

Jag tappade på klungan i sista biten av backen och det va kämpigt att cykla själv i den rejäla motvinden. Till min stora lycka blev jag upphunnen av två killar som jag hängde på. Efter ett tag fick jag energi tillbaks och vi turades om att dra i korta intervaller. Jag är väldigt tacksam att jag fick cykla med de grymma grabbarna ända in i mål 🙏   Jag är jättenöjd över att vara första dam  i mål på tiden 2.14 (74km) 

Tänk att blodsockret påverkar energin så otroligt mycket när man pressar sig hårt. Nästa gång ska jag våga ha en högre basdos insulin och ta mer kolhydrater än jag gjorde idag.  Blodsockret mätte 6.0 vid målgång 👌 men de två topparna runt 10.0 under loppet hade jag gärna sluppit känna av. Rena rama energidrenaget!  

  

Grym cykel men dessvärre känns det att den är för lång med för kort styrhuvud för mig.  Jag får tyvärr leta vidare..

   

Summering av veckan: Blåsig vårvecka ..men någon högre makt verkar som jag också föredra regnfria cykelture😃 Otroligt tacksam för lån av cyklar och för hjälp att ta reda på vad jag behöver ha för cykel. TACK fina vänner!!! ❤️