Jag delar rum med min vän och reskamrat Josefin Palmén. Vaknade imorse av Josefins glada telefonalarm och insåg att det är sant!
Jag är här på mitt livs äventyr!
Jippiieejjääj!

Idag fick vi en ganska lång dag, 205km och 1368 höjdmeter klättring.
Vi cyklade genom tre länder, startade i Belgien (Ardennerna) och cyklade söder över in i Luxenburg innan vi avslutade med en sträcka över tyska gränsen till Saarsbrucken.
Vi bjöds på vacker stadsmiljö och cyklade delar av sträckan
‘Liege – Bastogne – Liege‘ – av de äldsta och tuffaste sträckorna för proffscyklister.

Vi insåg att det är svårt att cykla hela teamet tillsammans hela tiden eftersom alla är så olika i form och har olika förutsättningar.
Team Blood Glucose snabbaste killar, Simon Strobel och Pierre-Louise har inga som helst problem med att hänga med i proffsteamet ”Novonordisk” klunga. Det va en vacker syn att se dem susa fram bland de vita dräkterna.

Jag och Simon Picking, som jag mötte på träningslägret i Loughborough i maj, är väldigt jämna. Vi bestämde oss för att fortsätta att köra ihop och att alltid vänta in varandra.
En annan tanke som slog oss idag är att försöka korta av stoppen och göra ALLT för att få ordning på vårt svängande blodsocker. Vi visste sedan innan att det tar några dagar att få ordning på blodsockervärdena, men en dag som idag när blodsockret svänger mellan 2,3 och 26 tar för mycket på krafterna.
I vanlig ordning stiger blodsockret fort när vi stannar vid depåstoppen och för att äta lunch, för att sedan sjunka i raketfart igen efter någon timmes cykling. Flera av oss hade även problem med att få upp blodsockret igen när det blir riktigt lågt, under 3.0
Vi måste försöka jämna ut våra blodsockerkurvor för att kunna bemästra cykelturens uppförs- och nedförsbackar på bästa sätt!
Tack och lov för att vi har CGM på oss så att vi utan att stanna kan se hur vårt blodsocker beter sig när vi cyklar. Vi lär oss hela tiden av våra CGM mätare. (Blodsockermätaren som vi har via en sensor på armen som sänder signaler till insulinpumpen och ett Dexcom ”stand alone system” som vi har lättillgängligt i cykelväskan)
Det är ovärderligt att kunna prata och tipsa varandra i teamet!
Jag har basdosen inställd mellan -90% och -60% och tar hälften av bolusdosen när jag äter under dagen.

Idag cyklade vi i drygt 12 timmar innan vi nådde hotellet.
När vi kommer fram ska vi väga oss igen och lämna in våra Garmincykeldatorer och mottagaren från Dexcom G5 som vi också har på armen) för nedtankning.
Allt vi äter, i kolhydrater, fett och proteiner ska vi skriva ner i en app i våra nya SONY Ericsson telefoner.
Det kommer med säkerhet att bli svårt att hinna uppdatera bloggen varje dag men jag skriver så ofta jag kan!

Vi lämnade det typiska lilla franska charmiga hotellet kl 8 på morgonen i vanlig ordning.
Varje dag försöker jag äta ungefär samma frukost; yoghurt med fruktsallad, ett ägg, en smörgås med ost, en croissant och kaffe med mjölk. Det känns svårare och svårare att få i sig nog med mat, 7500 kalorier/dag är mycket.
Vi skriver upp allt vi äter och dricker under dagarna som ibland blivit 12 timmar på cykel.
De senaste dagarna har jag tappat 2 kg så imorgon blir det en extra portion frukost och mer fett.

En tuff men helt underbar dag i 28 graders värme. Härligt efter flera iskalla dagar uppe i bergen.
Första delen av dagen fanns så mycket fint att se så vi stannade flera gånger för att ta kort och njuta.
Jag förundras över att vädret varierar så mycket. På en dag kan det gå från 12 grader på morgonen till bara tre plusgrader uppe på ett berg till kanske 20-28 grader nere i en dal.

Vi fick väja flera gånger för bergsgetter som sprang över vägen och för motorcyklar och husvagnar. Mycket turister i södra Frankrike trots att det är september.

På lunchen kändes benen tunga så jag passade på att få massage av våra fysioterapeuter innan den långa, sega stigningen på 42km och 1088 höjdmeter ”Col de la Croix de Berthel”  5-8% lutning. Seeeegt!

Team BG´s läkare och näst intill proffscyklister Pierre Loiise & Simon med Simon och mig. Det är så fin sammanhållning i vårt team! Nästan som en familj. Vi känner varandra ganska bra nu. När det blir trist brukar vi ställa frågor till varandra. Idag va det en del djupa ämnen som ”Vilken stund i ens liv som varit tuffast eller ens lyckligaste” och så valde vi ett varsitt djur. Jag slog till på en röd tiger, det vackraste djuret jag vet.
Simon och jag cyklar mycket ihop och håller ungefär samma hastighet i både backar, nedförsbackar och flackar.

–

Kändes som en vinst när jag äntligen nådde toppen och så var det bara 30km slingrande nedförsbacken till middag och hotellet 😀

Om fyra dagar når vi Barcelona. De sista dagarna blir riktigt tuffa då vi ska ta oss över Pyrenéerna.

Saknar er alla där hemma! KRAM