Kroppen är fantastisk!
Dag 11 och vid det här laget har den lärt sig att vi kliver upp 6.30 på morgonen, äter frukost, packar ihop på hotellrummet och sen cyklar heeeela dagen.
Idag börjar stage 4 och ”Team Blood Glucose” får förstärkning av bröderna Robert och Andrew Woolfson som ska cykla med oss de tre sista dagarna. Kul att lära känna varandra medan man cyklar. Suzy som vi cyklat ihop med har åkt hem. Sorgligt men vi kommer såklart ses framöver på andra Team BG utmaningar.
De nyanslutna cyklisterna fick en ganska tuff start med mycket klättrande och äntligen nådde vi fram till Pyrenéerna. Det är otroligt vackert här med starka och klara färger. Man känner sig liten och obetydlig i de enorma vyerna.
Pyrenéerna
Under en dag i sadeln kan humöret pendla mellan hopp, förtvivlan, mental & fysisk trötthet och enorm glädje.
Varje dag bjuds vi på fantastisk lunch av kocken Claud & Co. Allt man drömmer om medan man cyklar finns där; saltgurka, salami, goda ostar, pajer, fräscha grönsaker, delikata efterrätter och framförallt den godaste kaffekoppen, Clauds kaffe!
Jag tänker mer och mer på luncherna för varje dag vi cyklar. När vi lämnar lunchsstoppet är man alltid tankad med ny energi, av maten, stämningen, vilan, musiken, Claud, hans fru och bröderna som fixar lunchen och alla andra vänner som samlats.
En liten minifest mitt på dagen, varje dag -precis vad man behöver!
Kocken Clauds van där han gör himelskt gott kaffe och serverar fantastiska efterrätter varje dag
Clauds fru och bröderna fixar vår lunch
Efter 60 km med backar kom vi fram till Carcassone med sitt storslagna 52 torns slott. Här har ”Robin Hood Prince of Thieves” spelats in.
Vi stannade där en stund och njöt, fyllde på energi och tog fina kort innan vi cyklade vidare mellan vingårdar mot Pyrenéerna.
Andrew Woolfson, Robert Woolfson, Simon Picking, Veronica Nevrell & Paul Buchanan
Vårt första berg i Pyrenéerna att ta oss över va 19km långa ”Col du Chioula” med 1000m höjdmeters klättring. Bergskedjan skiljer sig från Alpernas berg. De är mer branta både uppför och nerför och vidderna är ännu vackrare och storslagna.
Jag började känna värk i höger knä medan vi klättrade uppför. Hittade Alvedon i sadelväskan som hjälpte mig att kunna pressa sista biten till stugbyn uppe i bergen där vi skulle bo inatt.
På kvällen åt vi middag på ett Casino i närheten av stugbyn.
Middagarna består alltid av 3 till 7 rätter så vi lägger oss alltid mätta och belåtna.
Vi bjöds på en trevlig överraskning ikväll.
Yoann som cyklar från Bryssel till Barcelona på en mycket annorlunda cykel visade att han har ännu fler talanger. Han hade bjudit in sitt band och sjöng med sin medryckande coola röst till en av mina favoriter ”No women no cry”, egenskrivna sånger och lokal spansk musik.
Så imponerad!
Yoann på sin cykel
Tyvärr kunde inte kvällen bli så lång som man velat eftersom vi va tvungna att få några timmars sömn innan vi ska ta oss an den tuffaste dagen under touren, dag 12 med 4000 höjdmeters klättring över 200km och bestigning av Pyrenéernas näst högsta bergstopp.
Håll tummarna att mitt knä blir bättre med inflammationssalva, tejp och Dr Dennis rosa painkillers!
Jag och Eric Thelen (The Netherlands) utanför casinot i Ax-Les-Thermes
